Min blogglista

måndag 16 oktober 2017

Kulturkvinnan är här

  Vad är Kulturkvinnan? Kort svar: Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga.
   I Ebba Witt-Brattströms "Kulturkvinnan och andra texter" belyses denna kvinna ur alla upptänkliga perspektiv. Kulturkvinnor passerar revy, från Heliga Birgitta till Selma Lagerlöf, Edith Södergran och Sofi Oksanen. För att nu nämna någar. Här finns också en högaktuell text, Fru Förnuft versus Herr Raseri, en analys av Hillary Clinton och Donald Trump.
  Kulturkvinnan är en storhet i sin egen rätt, som med auktoritet gått lös på kulturpatriarkatet sedan den heliga Birgitta installerade Varannan Damernas i himlen 1372. Kulturkvinnan föredrar helbildning framför halvbildning, är en mästerlig skildrare av komplexa mänskliga relationer och ser dialogen mellan könen som kulturens poäng. Faktum är att historien vimlar av briljanta Kulturkvinnor som genom sin blotta närvaro, sin innovativa verksamhet samt inte minst, sin intellektuella laserblick ifrågasätter Kulturmannens anspråk på att män är intressantare än kvinnor. Orsaken till att hon är undervärderad eller bortglömd är att Kulturmannen inte tål kritik och konkurrens i strålkastarljuset.
   Texterna har oftast varit publicerade tidigare i tidningar och tidskrifter och man behöver inte hålla med om alla bokens åsikter. Men det är roligt att läsa någon som använder temperamentet på ett så listigt och övertygande sätt.
   "Förtvivla icke! I den här boken återupprättar jag könsdialogen och samlar texter som visar hur viktig Kulturkvinnans expertis, bildning och helhetssyn på mänskligheten har varit för kulturens utveckling. Have fun!" Så skriver författaren i förordet.

söndag 15 oktober 2017

På dödligt allvar

 En mot alla odds munter fabel om åldrandet, sjukdomar och döden är "Resten av livet" av Jean-Paul Didierlaurent, författare till Mannen som läste högt på 06.27-tåget, som får läsaren  att dra på smilbanden.
  Här har vi Manelle, som jobbar i hemtjänsten och tar sitt yrke och sina åldringar på största allvar. Hon älskar att gå och handla mat med Madeleine Collot och att spela Alfapet med den fuskande Ghislaine de Montfaucon. Men favoriten heter Samuel Dinsky, den gamle mannen som kan baka gudomligt goda Schwarzwaldtårtor.
    Ambroise å andra sidan lever ett väldigt annorlunda liv. Såsom kroppskonservator ser han till att göra döden mer presentabel för de närmast sörjande. Han älskar också sitt yrke även om det medför vissa problem i kontakterna med det motsatta könet. Dessutom har yrkesvalet gjort hans far, den kände professorn Henri Larnier mycket besviken. Något som lett till en brytning mellan far och son.
    Manelles och Ambroises vägar korsas när Samuel Dinsky beslutat sig för att begå ett assisterat självmord på en klinik i Schweiz och ber Ambroise köra honom till Genève. Vad ingen av dem vet är att Manelle förföljer dem, fast besluten att hindra Samuel från att begå ett helt fatalt misstag.

lördag 14 oktober 2017

I Karins vilda trädgård


"I min trädgård vill jag vara Karin" är både en berättelse om trädgården hos Sveriges mest kända konstnärspar och en praktisk handbok med utgångspunkt i den stil som Karin Larsson, född Bergöö, skapade.
   Karin var inte bara en stor textilkonstnär, hon ägnade också mycket tid åt att arbeta i sin trädgård på Lilla Hyttnäs, en plats präglad av hennes känsla för färg och form, leklusta, påhittighet och starka motstånd mot det formella och alltför ordnade.
    Inspirationen kom från många håll: från livet på den franska landsbygden, från den engelska arts & crafts-rörelsen och inte minst från torpträdgårdarna i trakten kring Sundborn. Det var en trädgård som var före sin tid. Karin odlade grönsaker till hushållet, skapade rabatter i djärva färger och blandade obekymrat gamla svenska kulturväxter med exotiska nyheter. Hon gick gärna på växtjakt i naturen och placerade de vilda i rabatterna. Trädgården var charmig, rörig och inte så välrensad. Den var ett uterum för arbete och familjeliv – en förlängning av det inomhus som blev världsberömt genom maken Carls akvareller. Här fanns plats för att äta och umgås med barn och vänner och här fanns utrymme för kreativt skapande med material från naturen. Till exempel fanns det alltid, året runt, färska blommor i vaserna inomhus.
   I boken går Elisabeth Svalin Gunnarsson på upptäcktsfärd bland idéströmningar och erfarenheter som formade Karins gröna värld. Hon beskriver utförligt trädgården på Lilla Hyttnäs – struktur, växter, färg och form – berättar hur den användes och visar hur man kan hämta inspiration från den. Sist men inte minst finns här växtfakta, odlingstips, skötselråd, förslag på rabattkompositioner och  enkla bygg- och dekorationsprojekt för den som vill vara Karin i sin egen trädgård.Lägg därtill att boken är mycket vacker och illustrerad på ett kreativt sätt och ni har hittat älskingsboken till odlaren.

torsdag 12 oktober 2017

En evigt samtida


   Den svenske författaren Stig Dagerman  (1923-1954) är en av de mestkända inom den svenska fyrtiotalismen. Han debuterade redan 1945 med romanen Ormen, vilken belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris. Han skrev också noveller och dramatik men var också en god reporter vilket han bevisade inte minst genom reportage från efterkrigstidens Tyskland, som han samlade i boken Tysk höst (1947). 
   Dessutom skrev han under tio år runt tusen dagsverser i tidningen Arbetaren, under vinjetten Dagsedlar,
där han arbetade fram till sin död. Den sista, Varning för hunden!, lämnade han in på tidningens redaktion dagen före självmordet 1954.
   Nu presenteras Dagsedlar med ett nyskrivet förord av den syriske poeten Adonis, som istället för en traditionell introduktion skrivit ett slags pendanger till Dagermans kärnfulla verser, vilka i över femtio år haft en alldeles särskild plats i svensk litteratur. Även om dagsverser av naturen är tidsbundna kan man nog hålla med om att Dagerman hittat en ton som gör honom till "den evigt samtida".
   Bra att texterna finns samlade för de innehåller många guldkorn.

onsdag 11 oktober 2017

Merkel kan knipa ihop


 
Västvärldens mäktigaste kvinna måste vara kanslern Angela Merkel, än en gång omvald till posten. I Stefan Kornelius biografi "Angela Merkel" möter man en av vår tids mest tongivande politiker. Hon har blivit en samlande kraft för 2010-talets splittrade Europa i en alltmer komplex värld, med eurokris och flyktingströmmar.
   Kornelius är chef för den utrikespolitiska avdelningen på Süddeutsche Zeitung, och i sitt arbete har han haft nära kontakt med Merkel sedan 1989. Hans porträtt av henne är en fascinerande och insiktsfull skildring, som avslöjar vissa dolda drag. Som att Merkel avskyr långa applåder på kongresser, men hon har lärt sig ta emot dem. Att hon har humor av det mer satiriska slaget och är duktig på att imitera andra ledande politiker. Och av sin uppväxt i DDR har hon lärt sig en viktig sak; att det är bra att kunna hålla tyst i många situationer. En konst som alltför få politiker behärskar.
    Man får också intressanta inblickar i vardagslivet för en hårt arbetande förbundskansler.
    Merkel är den europeiska regeringschef som suttit längst på sin post. Och som EU:s mäktigaste politiker har hon förändrat synen på Tyskland. Med det numera klassiska uttalandet »Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingar« markerade hon för omvärlden att Tyskland står för en generös flyktingpolitik. Angela Merkel utsågs till Årets person 2015 av den amerikanska tidningen TIME.




tisdag 10 oktober 2017

Antika maffiastater?

   Tomas Lappalainen är mycket kunnig när det gäller Italien och italiensk kultur och han har skrivit en lång rad böcker om maffian. Nu, med sin nya bok, byter han land. I "Världens första medborgare - om statens uppkomst i det antika Grekland" skriver han om hur antikens maffiasamhällen förvandlades till demokratier, nästan.
   I det antika Grekland uppstod både filosofin och de förstaformerna av demokrati och medborgarskap. Men här vill  Lappalainen med nya och utmanande tankar se den grekiska utvecklingen i ljuset av övergången från maffiasamhällen till medborgarstater. Han hävdar att demokratin och jämlikhetstanken var en sorts nödlösning på problemet med inbördes strider.
   I samhällen utan tydligt våldsmonopol, där medborgarna bestod av dem som var beväpnade, blev jämlikheten tillämpad på statens styrelse, lagar och domstolar det enda som hjälpligt kunde bromsa våldet. En oavsedd bieffekt av det jämlika styret blev en kulturell explosion som fortfarande präglar allt vi kallar kunskap.
   Med utgångspunkt i Iliaden och Odysséen visar Lappalainen hur det grekiska samhället utvecklades från en värld dominerad av våld,splittring och maffialiknande beskyddarkultur till en stadsstatskultur som medvetet tog avstånd från äldre tiders heders- och klantänkande. Utifrån det bevarade källmaterialet visar han skickligt  hur detta historiska skifte tog sig uttryck i vardagen. Bedragna äkta män och bortrövade älskare ger fantastiska inblickar i hur livet kunde te sig i Aten 400 år före Kristus.
  
Boken är idéhistoria som stimulerar även om jag tycker att han ibland drar sina jämförelser väl långt.

måndag 9 oktober 2017

Längtar till Italien

"Italienska nätter" (The Night Falling) är en ny roman av bästsäljande Katherine Webb, som fångar in läsaren från första stund.
   Det är en roman om ett landskap man vill fly till när höstmörkret tätnar och regnet står som spön.
   Året är 1921. Unga, osäkra Clare Kingsley reser genom södra Italiens förbrända landskap på väg till den lilla staden Gioia del Colle i Apulien. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.
   När Clare stiger av tåget drabbas hon genast av onda aningar. I den lilla staden råder en laddad stämning, och bortom Leandros luxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Stadens fattiga arbetare söker desperat efter arbete och mat, många av dem är veteraner från första världskriget. En av dem är Ettore. Då Clares och Ettores vägar korsas försvinner hennes hemlängtan i ett slag.
   Webb har valt att låta sin nya roman utspela sig i Apulien och hon granskar hur fascismen kommer till makten. Skildringen är rå, skitig och brutal. Verkliga namn och händelser finns med och blandas med de fiktiva personerna. Det här är en ovanlig historisk roman. I en tid när många historiska romaner fokuserar på det romantiska och det trivsamma, eller det hjältemodiga och storslagna, tar Webb upp fascismens födelse på den italienska landsbygden.