Det är ju ett tag sen en av mina favoriter, Bodil Malmsten, kom ut med någonting nytt. Som tur är finns ju omläsningens glädje och jag har tagit fram hennes "Mitt första liv" där hon berättar om uppväxten hos mormor i mellersta Norrlands inland, en gammalmodig och präglande uppväxt som gett Bodil vägkost för livet, också när hon umgås med snofiga fransyskor i Finistérè.Men hemma, det är alltid byn nära Oviksfjället. Fast hon inte bott där på 50 år.
Hon skriver så skoningslöst och roligt om sig själv så var och en kan känna igen sig. Som:
Jag var ett argsint barn, en argsint ung kvinna och nu är jag en argsint gammal tant.Jjag är argare än någonsin även om mitt hår inte är rött längre. Att det ser ut så beror på att jag färgar det.
På långt håll ser jag ut ungefär som när jag var ung men vid närmare granskning är det inte är så. Det bekymrar mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar