Om en my(s)tisk generation

  

Varför sätter en etablerad stjärnadvokat som Claes Borgström sin karriär på spel när han kräver att det svenska fotbollslandslaget ska hoppa av VM, för de prostituerade tjejernas skull? Varför väljer en  skicklig dramatiker som Suzanne Osten att göra barnteater istället för karriär? Och varför väljer intelligenta vinnartyper som Jan Guillou och Pierre Schori dumdristigt idealistiska projekt, som att försöka få Olof Palme att be om ursäkt för IB-affären eller att kräva USA på bevis för Saddams massförstörelsevapen?
  För Guillou kostade det ett år i fängelse, för Schori en tjänst som FN-ambassadör i Kosovo.
  Och svaret på frågorna ovan är att de alla hörde till generation 1968. En generation som blev vuxen i samband med vänstervindarna -68. 
    Och trots att de nu är vithåriga så har de inte tappat den ideologiska gnistan från -68. 
Tv-journalisten Micke Leijnegard beskriver i sin intervjubok "68:orn - var blev ni av ljuva drömmar"  en tid som känns avlägsen och därför är utsatt för mytbildning.
    Leijnegard har träffat dem, och många flera ur samma generation, för att försöka förstå tiden och människorna. Det är intressant och bitvis avslöjande läsning. För nog fanns det en hel del luft i deras ideologier...