Den nederländske författaren Maarten t'Hart skriver ofta om barn och unga pojkars uppvxt i små, och stränga samhällen. Den lilla romanen "Stenar mot en hornuggla" håller sig inom den motivkretsen. Den skrevs 1971 och kom på svenska 20 år senare men är absolut läsvärd.
I centrum står pojken Ammer, som älska musik och spelar på orgelharmoniet hemma, men det låter inte
lika vackert som ett piano. Hans kamrat Jan har ett piano och får
privatlektioner. När Ammer hjälper honom med läxorna brukar Jan
berätta vad han lärt sig på spellektionerna. En dag får han också möta
Jans pianolärare, herr Birke, som är organist i den reformerta kyrkan,
och som ger Ammar gratislektioner sedan han hört honom spela.
Den unge pojken växer upp och får gradvis insikt att han
är annorlunda, att han inte är som andra pojker i förhållandet till
flickor - att han är som herr Birke. För Ammer blir tornugglan en symbol, fågeln kan sitta i timmar för sig själv och iaktta. I t'H
arts romaner finns det ofta fåglar i titlarna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar