Om Bysans och Bush

Enligt dagens mantra ska man inte fastna i det som varit utan käckt se framåt, mot nya "utmaningar". Att läsa Johannes Salminen är att inse att den som inte ser historien är blind inför framtiden.

  .I antologin "Från Bysans till Bush" som ges ut med anledning av författarens 90-årsdag i juni finns 26 texter utgivna under en tidsrymd av närmare 50 år (1963-2010). Tryggve Söderling har skrivit ett efterord som både sammanfattar och analyserar Salminens betydelse.

     Redan i den första essäsamlingen Levande och död tradition kombinerar han viljan med förmågan att sortera upp i gamla hyllförråd för att kunna plocka på sig det som är värdefullt. 

   Hans essäer omspänner de stora linjerna: relationerna mellan kristendom och islam, Finland mellan öst och väst och litteraturen som en samhällsbild.Som få har Salminen förmågan att vaska fram det väsentliga, de avgörande skeendena i en ofta blodig historia och samtidigt peka på det hoppfulla.

    Det må sedan handla om en fristad för judar under islamskt välde eller en Maiju Lassila som under inbördeskriget 1918 ensam fortsätter kampen - med ord, inte med svärd - istället för att sätta sig i säkerhet bakom den ryska gränsen. 

    Förmågan att hitta ögonblicken av avgörande gäller i högsta grad också det språk som förmedlar insikterna. Det exakta och spänstigt logiska i Salminens stilistik rymmer alltid humor men aldrig uppblåst allvar. 

  För den som inte tidigare läst ålänningen och kosmopoliten Salminen är det här en mycket lämplig introduktion till ett mångskiftande författarskap.