En handbok i känslor

  
Vad är det att vara människa?
   Vad är lycka? Hur ska man bemöta rädsla, ilska och elakhet? Varför är det så svårt med kärlek? Hur möter och behandlar man stress och beroende? Hur utvecklar man en bra arbetsgemenskap? Hur ser en vision om ett mänskligt samhälle ut?
   Psykoanalytikern Pertti Simula ger i boken " Känslornas handbok" en hel del ger överraskande svar p+å frågorna ovan och råd för livet. Han vill lära oss att känna oss själva för att bättre kunna förstå andra. Simula pekar på problem men föreslår också lösningar och ger exempel ur verkliga livet.
   Den passar både yrkesfolk och alla som är intresserade av att lära känna andra och sig själv. Boken lär oss att bli medvetna om våra mänskliga rikedomar och att möta problemsituationer. Den innehåller en klar människosyn som bas och en konkrea beskrivning för att hjälpa den enskilda människan med sin hälsa, i sina relationer med andra och sig själv, och i sitt förverkligande i gemenskapen.
    Boken beskriver också hur en trygg, inspirerande och rättvis social struktur kan skapas.
  Simula bor i Sao Paolo och är grundare av Consientia-institutet för psykoanalys och för organisationsutveckling.

Kyrkan mitt i byn

 Carin Bergström är fil.dr i historia och disputerade på en avhandling om svenskt prästerskap. Hon har varit museichef på Skoklosters slott och chef för Kungliga Husgerådskammaren. Bland hennes böcker om svensk historia märks böcker om starka 1700-talskvinnor.
   I "Mitt i byn" berättar hon om landsbygdens hotade kyrkor och om det stora historiska värde som kyrkorna bär på. Förr i världen levde de flesta människor på landet och deras liv kretsade kring kyrkan och dess institutioner. Så det var inte bara under gudstjänsten om söndagarna de kom i kontakt med kyrkan.
Boken handlar om svenska kyrkor, det finns över 3 500, men mycket hon skriver om kyrkans roll stämmer ju även för Åland och Finland fram till 1809.
   Under nästan ett millennium har kyrkorna spridit inte bara den kristna läran utan också nyheter, propaganda, lagar, konst, musik och kunskap. Den kulturhistoriska insatsen står i centrum när Bergström skildrar sockenkyrkans roll i våra förfäders liv.
  Där har de visat upp sig, flörtat, samlats vid högtider och vid katastrofer, biktat sina innersta hemligheter, ansökt om intyg, betalat tionde, tvingats stå flera timmar i sträck, tiggt allmosor och fått den enda fläkten av stora vida världen som stått till buds. Kyrkan har förändras åtskilliga gånger i historien, liksom också vårt förhållande till den, men likafullt har den ända in i våra dagar funnits mitt i byn bokstavligt såväl som bildligt.
   Boken kan även ses som en inlaga i en debatt om vad vi ska göra med de många kyrkobyggnader som sällan används i dag. Flykten från landsbygden har inneburit att många står öde och tomma under stora dela av året. En opinionsundersökning har visat att svenska folket inte vill riva sockenkyrkorna.

Till nordligaste Island

  Arní Thórarinsson är en mycket läst isländsk deckarförfattare.Nu kommer en andra bok översatt till

svenska, "Den sjunde sonen" och den har den sluskige journalisten Einar i huvudrollen, precis som i "Häxans tid" som kom tidigare.

 Einar är journalist vid isländska Eftermiddagsbladet och har lokaliserats ut till norra Island och Akureyri. Men redaktionen vill, som alla redaktioner nuförtiden, att Einar ska göra ännu lite mer och han skickas till Isafjördur längst ut i nordväst för att beskriva bygdens kris. Han ska rapportera om den lokala ekonomin, vilken ungefär är lika lovade som tidningens. 

     Men det dröjer inte länge förrän spårhunden Einar lyckas snoka upp nyhet på nyhet. Ett värdefullt hus med gamla anor brinner ned, och man misstänker att branden anlagts.En husbil blir stulen från litauiska turister. En populär fotbollsspelare och hans kamrat försvinner spårlöst. När husbilen till slut hittas en bit utanför samhället är den utbränd och rymmer två lik och det får Einar att vilja undersöka saken. Einar på jakt efter det stora scoopet allt medan han skildrar Ísafjörður och dess invånare med både realism och humor. Snart börjar han få anonyma hot och de är inte tomma.

   "Den sjunde sonen" handlar om  hämnd och utanförskap och om ett samhälle där nyislänningarna blir allt fler och den traditionella fiskenäringen krisar.

En systers historia

Marie-Louise är syster till Carl-Fredrik Hill och "Marie-Louise" är titeln på Kerstin Norborgs roman om henne som just kommit ut.
    Hon är tre år yngre än han och i ungdomen är de lika intresserade av måleriet, men när Carl beger sig till Stockholm och sedan också Paris för att måla, blir hon kvar hos familjen i Lund. Först efter broderns psykiska sammanbrott får Marie-Louise tillåtelse att resa till Paris för att hämta hem sin bror. Det blir Marie-Louises första möjlighet att ge sig ut, komma bort från det instängda huset på Skomakargatan.
    I Paris möter hon Wilhelm, Carls vän och kollega, och mötet med honom och staden kommer att prägla resten av hennes liv. Det gör också de tavlor med blommande fruktträd som hon hittar i Carls övergivna ateljé. Marie-Louise både skräms och lockas av dem, de utstrålar något hon själv längtar till i sitt eget liv. Men kanske förebådar de också det sammanbrott och den sjukdom han sedan ska leva instängd i resten av sitt liv.
    Kring berättelsen om veckorna i Paris med Wilhelm och de plågsamma besöken hos Carl på sjukhuset i Passy, vävs minnen från Marie-Louises barndom och senare liv in .Det är en liten med laddad roman om liv och konst och berättelsen om Marie-Louise drar fram ännu ett glömt kvinnoöde i dagsljuset.

Banks och jordbruksbrott

Peter Robinson är tillbaka med "Själens dunkla rum" där Alan Banks snart står inför värsta tänkbara scenario. Varför boken fått den titeln på svenska är en gåta, originalet heter "Abattoir Blues" och ger en vink om vilken grym landsbygdshantering det handlar om.
   När två unga killarr försvinner under mystiska omständigheter sprids skräck i engelska North Yorkshire. Senare hittas spår av blod i en övergiven hangar och en husvagn som tillhör en av ungdomarna bränns ner.
   Kommissarie Banks och hans team står till en början oförstående. Tills en dramatisk bilolycka inträffar och en fruktansvärd historia rullas upp. Spåren leder till traktens slakteri och utredningen tar en helt ny vändning. Alan Banks och hans kollegor för en ojämn kamp mot klockan och situationen blir alltmer hotfull. Sakta går det upp för Banks att han själv står på tur att drabbas av det grymmaste öde.
   Med säker känsla för den stegrade dramatikens lotsar läsaren Robinson in i det nät av kriminell ekonomi som styr stora delar av världen av idag, i stort som i smått. Den täta berättelsen exploderar med jämna mellanrum i överraskningsrika vändningar, vilka håller läsaren kvar i läsningen. Språket och dialogen är, som vanligt, mästerligt.
   Slutet är suveränt när polisen Winsome får användning för sina erfarenheter av grottundersökande. Och kanske har hon också hittat en syskonsjäl på grund av detta, poliser är ju också människor.
  

Nora hittar rätt

Romanen "Nora Webster", som kom ut på engelska i fjol och nu finns på svenska, har hyllats för sitt oerhört starka kvinnoporträtt, av flera jämfört med Madame Bovary och Hedda Gabler. En oförglömlig roman om hur man måste tillåta sig själv att sörja och att läka. Ännu en gång har Colm Tóibín bevisat varför han av så många räknas som en av världens bästa romanförfattare.
   Platsen han tar oss med till är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru.
   Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av sjukdom och avlider kort därefter. Kvar blir Nora  med ansvar för allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne.
    Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."
  En riktigt bra roman att njuta av under långa höstkvällar. Jag såg i Vi Läser, som kom idag, att den innehåller en lång intervju med Tóibin, som periodvis bor i franska Pyrenéerna.

Skandaler från många år

 Var tid har sin moral, och journalisterna  Mikael Bergling och Fredrik Nejman speglar i "Svenska skandaler - 117 avslöjanden som skakade Sverige" några av skandalerna. En del tidsbundna och glömda medan andra är klassiker som blivit tidsmarkörer. Från 1966 till 2010 har man valt ut skandalerna, från ett Sverige där sexualpanik avlöses av knark- och fallskärmsaffärer, och där de framväxande sociala medierna för alltid förändrat förutsättningarna för skandaljournalistiken.

    Det börjar med en striptease i Hylands hörna 1966 där skådespelaren Per Oscarsson visar sig i bara kallingarna på annandag jul. Framträdandet debatteras i riksdagen, och kvällstidningarna säljer lösnummer som aldrig förr. Den moderna medieskandalen är född. 

    Under decennierna som gått har skandalerna fortsatt att avlösa varandra. Och svenska folket har fortsatt att rasa, även om det idag inte räcker med ett par kalsonger i teverutan för att skapa krigsrubriker.

     Svenska skandaler tar läsaren med på en fascinerande resa genom den svenska skandalhistorien, kantad av fifflande kommunalpampar, porrklubbsbesök, dopingavslöjanden och kaffeflickor men också att Patrik Sjöberg var utsatt för en pedofil tränare och om barför Paul Frigyes bok om Jan Guillou drogs in.

   En god minnesuppfriskare, lika bra som att bläddra i gamla tidningsårgångar. Och man slipper nysa av arkivdamm.

Grymt liv i Irak

   Många lovord har Hassan Blasims noveller från Irak fått, både i brittisk och amerikansk press. Nu har 17 av hans berättelser kommit ut på svenska med titeln "Irakisk Kristus". Författaren kommer från Irak, är filmare och författare, men bor sedan 2004 i Finland.
   Det är ett fruktansvärt Irak som bildar bakgrund i novellerna, oavsett om berättaren finns på plats, är på flykt eller har hittat en fristad långt bort från helvetet. Naturliga dödsorsaker tycks inte förekomma i Irak. Folk klyvs itu i bombattacker, torteras ihjäl, halshuggs, begravs levande eller ruttnar sönder i fängelse. Det
verkar som om alla människans sämsta sidor samlats i denna del av världen. Det är så illa att man önskar att man skulle kunna säga att Irak är landet som Gud glömde, men sådan tur har man inte.
    Blasim skildrar allt detta på det enda möjliga viset,  med stora inslag av galghumor och surrealism. Som exempel på det förra kan man ta novellen ”Arkivet och verkligheten”, där berättaren, en oskyldig ambulansförare, kidnappas av en fundamentalistisk terrorcell för att spela en välkänd roll, offrets, och läsa ett budskap från kidnapparna framför någon banderoll.
     Ambulansföraren säljs sedan till en annan grupp, där han får spela en annan roll i samma sorts film. Och så säljs han fram och åter mellan grupperna, under ett och ett halvt år. Han får vara irakisk arméofficer, medlem av milisen, förrädisk kurd, otrogen kristen, saudisk terrorist, del av Baath-partiets säkerhetstjänst. Han blir något av en stjärna på tv-kanalen Al-Jazira.
   Och det är inte den enda berättelsen med osannolik skruv. Men verkligheten är alltid värre än alla berättelser, det vet Blasim.

Brev till framtiden

Det är vårvinter, jag är 75 år gammal, och jag skriver till er mina sju barnbarn, för att berätta - medan jag ännu minns - hur en 1900-talsmänniska levde sitt liv i Finland
  .I sju varma och personliga brev till sina barnbarn berättar Bengt "Bebbe" Ahlfors i "Medan jag ännu minns - sju brev till mina barnbarn" om sitt liv och om vad som format honom till den han blivit. Välkänd prosaförfattare och upphovsman till många pjäser och med släkttrådar som söker sig också till Åland.
    Med sin karakteristiska humor och självironi skriver han ner allt det där som yngre generationer i regel inte kommer sig för att fråga innan det är för sent.Ahlfors förklarar bland annat hur några kossor i Mariehamn fick en så viktig roll i släkthistorien, och hur hans föräldrar drabbades av en tragedi som ledde till att de bestämde sig för att skaffa ännu ett barn.
     Han beskriver också sina tidigaste minnen från det trygga barndomshemmet på Norra kajen, barnträdgården vid Gengatan och skoltiden i Lärkan. Vardagen präglas av efterkrigstidens bistra realiteter, men också av engagemanget i Skolungdomsförbundet och av tidiga läs- och filmupplevelser. För att inte tala om flickor!
   Ahlfors berättar också om sitt äktenskap, om livet i en färggrann familj där språk och kulturer blandas, samt om resor till Västafrika och den omtumlande upplevelsen att få barnbarn.Underhållande och berörande, en bit
av historien lyses upp innan den åter bleknar.

Historien ger mervärde

Vet inte om ni testat den franska pseudonymen Claude Izner, som häpnadsväckande nog översätts till svenska.Bakom Claude Izner döljer sig systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre. De arbetar som bokhandlare - bouquinister - på Seines kajer i Paris och har under många år skrivit litteratur för barn och vuxna. 

    Deras önskan att förena kriminalromanen med en historisk berättelse resulterade i deckarserien där privatspanaren och bokhandlaren Victor Legris löser mordgåtor i det sena 1800-talets Paris. "Mordet i Eiffeltornet" är den förs­ta boken i serien och belönades 2003 med det prestigefulla franska deckarpriset, Michel Lebrun-priset. Sedan dess har ett flertal titlar utkommit, som "Mysteriet på Père-Lachaise, Pariskyrkogården där kändisarna ligger tätt.

    Det är Victor Legris andra mysterium och där hamnar Victor Legris mitt i ett mordmysterium.En av Victor Legris tidigare älskarinnor, den vackra och förmögna änkan Odette de Valois, försvinner spårlöst på Père-Lachaise-kyrkogården. Hennes jungfru, den vidskepliga Denise, söker vettskrämd upp Victor och ber honom om hjälp. Det visar sig snart att försvinnandet handlade om mord och Victor Legris vänder sig till människorna på Paris skuggsida när han börjar sökandet efter sanning hos madame de Valois sierskor.
     Claude Izner har skapat en intressant intrig i en färgsprakade miljö. Den artistiska, kulturella bakgrunden från dåtidens Paris ger berättelsen  stort mervärde och lägger även en romantisk atmosfär till mysteriet.

Skrämmande på riktigt

Vad har Adolf Hitler och Alexander Lukasjenko gemensamt med Karl XI och Josef Stalin ? Var hittade tyranner som Benito Mussolini och Mobutu Sese Seko sin inspiration? Jo, alla hade läst samma handbok, den florentinske diplomaten Machiavellis bok "Fursten", skriven år 1517.
   Journalisten och författaren Daniel Rydén har ställt samman ett historiskt skräckkabinett i boken "Historiens tyranner" där han studerar några av historiens värsta diktatorer. Men han har också ett par tyranner som visste vad de ville före Mach
iavellis tid, som greken Peisistratos och romaren Sulla.
   Alla är de makthavare vars ord är lag och som inte låter några samvetskval hindra deras agerande. Brutna löften och lögner är basutrustning i de tankemodeller som Machiavelli tillhandahåller i något som måste vara en av historiens ondaste böcker om man tänker på de konsekvenser som följer av brutalt maktmissbruk.
   I femton dramatiska kapitel guidar Rydén läsaren till avgörande ögonblick i tyrannernas historia, hela tiden med idéerna i Machiavellis Fursten som vägledare och med belysande citat
  Man läser och ryser och ser att denna bok fortfarande är manual för många ledare.

Att bli som folk

"Bli som folk" är en samling med nio noveller av den nya författaren Stina Stoor. Hon rör sig i det västerbottniska landskapet och trampar upp sina egna berättarstigar. Det handlar om händelser som utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män.
   Det är berättelser med skarp detaljrikedom och bilder från ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr  men Stoor tar oss med mot platser där vi aldrig tidigare har varit.
   Hon låter oss träffa Sandra, som säger sig också ha gömt ett lik och här är Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så.
   Man kan fundera kring vad en blå wunderbaum utan snöre gör i en gäddas mage och vem som gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Och vad händer egentligen under brunnslocket?
  Jag kommer att hålla ett äga på Stina Stoor efter den här boken.

Sagolik stickbok

Att öppna dörren till sagans värld är att träda in i ett universum av hemliga stigar, fantasi och äventyr. Och om man, som författaren Celia B. Dackenberg,  inte kan låta bli att hålla utkik efter stickade plagg så är det ett underbart landskap att botanisera i.
   I "Sagornas stickbok" tolkar hon de favoriter som ger skydd och värme åt några älskade barnboksfigurer. Samtidigt skriver hon initierat och kunnigt om författare och författarskap och sätter in dem i ett sammanhang. Boken är illustrerad med Charlotte Gawells stämningsrika bilder.
   Att Pippi Långstrump redan är en modeikon för barn vet vi, här får man beskrivning på hennes olikfärgade långstrumpor. Lillan i Kattresan har en härlig röd stickad klänning med vit veckad krage och naturligtvis finns Alfons Åberg enkla bruna tröja här. Dessutom finns stickbeskrivningar till allt från Tomtebobarnens ängsullströjor till Mymlans randiga klänning och Findus pigga mössa.
   Sammantaget blir det cirka 20 stickbeskrivningar som varvas med essäer om handarbete, mode, material och kulturhistoria. Det kan handla om hur Coco Chanel tar sig an den klassiskt manliga sjömanströjan och förvandlar den till en symbol för självständiga kvinnor, men också om raggsockans eviga liv. Att sticka ett plagg till någon är inget mindre än en kärlekshandling, ofta från en generation till en annan. Den sagoskatt vi har är en perfekt utgångspunkt för en bok som tar det här med stickning - och sagor - på precis så stort allvar som det förtjänar.
   Skynda er att leta fram stickor och garn - nu är det höst.

Genomtänkt om idéer

 "Är svensken människa?" av Henrik Berggren och Lars Trädgårdh gavs ut första gången 2006 och blev snabbt en modern idéhistorisk klassiker. Nu har den kommit i reviderad och utökad upplaga med ett helt nyskrivet kapitel om den lutherska statskyrkans roll i skapandet av "den svenska modellen".
    Med hjälp av filosofer som Kant, Rousseau och Tocqueville analyserar de den universella spänningen mellan sociala dygder och individuella frihetsbegär. Genom att göra en närläsningar av klassisker som Erik Gustaf Geijer, August Strindberg och Astrid Lindgren problematiserar de berättelsen om välfärdsstaten som en skapelse av 1930-talets socialingenjörer.
    De placerar också in vad de kallar den svenska "statsindividualismen" i en internationell kontext, framför allt genom jämförelser med Tyskland och USA.
   "Den sanna kärleken är den som sätter den andre fri", menade Carl Jonas Love Almqvist i sin klassiska och kontroversiella 1800-talsroman Det går an.
    Enligt historikerna Trägårdh och Berggren är detta den paradoxala kärnan i det svenska sociala kontraktet: ett gemenskapsprojekt som strävar efter att frigöra individen från mellanmänskligt beroende. Om nu det är möjligt.
   Som idéhistoriskt bevandrad tycker jag att det här är en bok som ökar förståelsen om spelet människor emellan och inte bara i Sverige. 500 sidor tankestimulerande läsning.

Borgå på 70-talet

  För tio år sedan debuterade Sabine Forsblom med romanen "Maskrosguden" med handlingen förlagd till arbetarklassens Borgå, en miljö som få skrivit om. Nu kommer den fristående fortsättningen på den, "Maskrosgudens barn".
   Med gott humör och sinne för talande detaljer skildras en arbetarklassfamilj på 1970-talet i den östnyländska småstaden Borgå. Här beskrivs skolan, stallet, kusinerna, bästa vännerna, de konstiga finnarna som flyttar in. Många pricksäkra interiörer från skolans knäppa värld ges och författaren tycks minnas exakt hur grym den kunde vara.
    För det mesta är vardagen tobaksmoln och tristess men ibland hoppar familjen in i Folkarn och kör i väg till avstjälpningsplatsen där kanske det stora fyndet som ska förändra allt ligger och väntar Det  är en berättelse om brytningen mellan barndom och vuxenhet, om längtan efter  tillhörighet och en egen röst.
   En god idé är det att författaren gjort upp en ordlista så att även icke borgåbor förstår texten, den är komplett med uttalsanvisningar. Här hittar man allt från bisi och brakafjärt till Musta-Maja och tjoppare.

Ett barockt öde

 "En makalös historia" heter Peter Ullgrens nyutkomna bok om Magnus Gabriel De la Gardies uppgång och fall. Hans palats i Stockholm kallades Makalös. Den är samtidigt en bok om stormaktstiden och om tre svenska regenter. Från drottning Kristina, som hade De la Gardie som favorit och överöste honom med gåvor till Karl XI, som genom reduktionen gjorde högadeln fattigare.
  Magnus Gabriel De la Gardie är en av Sveriges mest kända aristokrater från 1600-talet. Hans liv sammanföll med tiden då Sverige stod på höjden som stormakt i Europa. Han var aristokratins mest lysande stjärna och representerade en typ av aristokrati som Sverige inte skådat tidigare och speglar ett aristokratiskt tidevarv utan motstycke.
     Som statsman, godsägare, mecenat och en kulturens furste levde han länge ett glimrande liv som aldrig tycktes vilja klinga av. Få personer i den svenska historien är så skandalomsusad som just  Magnus Gabriel De la Gardie.
    Den här boken är populärhistoriskt inriktad och ger inblickar i hans liv med tyngdpunkt på tiden från 1640-talet fram till hans död 1686. Samtidigt ges kulturella inblickar i 1600-talets förändrade svenska samhälle där De la Gardie framstår som en aristokrat av europeiskt snitt som i både krig och fred försökte leva som en kung. Men han slutade som en fallen jätte.

En mörk King

Det är tidig morgon i en amerikansk stad som har drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Kön med frusna arbetslösa män och kvinnor ringlar lång utanför hallarna där en jobbmässa ska öppna. Men innan portarna hinner slås upp dyker lyktorna på en bil upp i dimman. En ensam förare plöjer rakt genom människohopen i en stulen Mercedes. Åtta människor dör, femton skadas.
   Upptakten till Stephen Kings thriller "Mr Mercedes" är rafflande och historien håller högt tempo.
   Några månader efter händelsen kan den nypensionerade och deprimerade kriminalaren Bill Hodges fortfarande inte släppa fallet med ”Mr Mercedes”, mördaren som lyckades fly. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Hodges inser att Mr Mercedes kan slå till igen. 
    Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan. Ska han lyckas förhindra en ny katastrof?
    Den här boken har lånat många drag från den hårdkokta thrillern. Och börja inte läsa den om du inte har tid att bli fast i sträckläsning. King inbjuder till det. Alltid.

På samma tema

I början på 80-talet besökte Inger Alfvén Åland. Det var på inbjudan av Ålands litteraturförening, som jag råkade vara ordförande för då. Jag läste nyfiket både s/y Glädjen och Ur kackerlackors levnad, som var ny då. Alfvéns sätt att borra sig in i familjer och relationer imponerade på mig då.
   Sedan dess har jag nu och då läst hennes nya romaner och finner att hon fortfarande skriver på samma tema. Försöker demontera familjer så att deras hemligheter ska avslöjas.
   I Inger Alfvéns nya roman " Berör mig inte, Berör mig" handlar det åter om kärlek och svek, om det svåra i att åldras och om sökandet efter en mening i tillvaron. Den består av fyra personers berättelser, två män och två kvinnor i skilda åldrar som knyts samman genom kärleken till den döda Anna Sofia.
    Laurence är nybliven änkling och före detta vd för ett storföretag. Den unga Bea är vilsen skådespelerska, Gunnel är just pensionerad som bibliotekarie och Niklas har gjort succé som IT-entreprenör.
    Tre av dem har känt Anna Sofia, som på olika sätt lämnat spår i dem. Tack vare henne kommer de alla att resa till Indien. Av slump, eller överenskommelse, träffar de på varandra på en strand i Goa, där möjligheterna till möten är helt förändrade.
   Jag tror att Alfvén är en sådan författare som skriver samma berättelse om och om igen och hoppas på att förstå lite mer för varje gång. Romanen är ett gediget hantverk men den lyfter inte riktigt.

Klassisk skotsk miljö

En ny bok i serien  om kriminalinspektör Alex Morrow och hennes team i Glasgow av skickliga Denise Mina. I "Blod, salt, vatten" föjer hennes kritiskt och politiskt granskande öga pengarnas väg genom mord, ekonomiskt svindleri och mordbrand för där pengarna finns ligger även samhällets maktcentrum, och om någon ställs till svars är det alltid en långt ner på skalan

som offras.
   Morrow har under längre tid skuggat Roxanna Fuentecilla som är misstänkt för att vara inblandad i diverse knarkaffärer och bedrägeri i stor skala. Hon flyttade nyligen från London till Glasgow under mystiska omständigheter och Morrows chefer vill ta åt sig äran när Roxanna till slut skall gripas.
    Men Roxanna försvinner spårlöst. Hon har övergett sin man och två barn och det är något med hela situationen och barnens undvikande svar som gör att Alex Morrow ifrågasätter vad som egentligen har hänt.
    Samtidigt i den pittoreska byn Helensburgh, kämpar Iain Fraser mot molande känsla av skuld. För att hjälpa en vän och på order av den okände gangstern Mark Barratt har han precis tagit livet av en kvinna och dumpat kroppen i Loch Lomond. Under tiden har Miss Grierson, en gammal scoutledare som lämnade orten för tjugo år sedan, återvänt. Ryktet säger att hon har återvänt för att gå igenom sin nyligen avlidna moders kvarlåtenskap men Iain vet att hennes mor dog för mer än två år sedan och misstänker att hon har en helt annan agenda.
    Spåren vävs samman och blir en ganska oförutsägbar men stark mix.

Kastar nytt ljus

"Ställ ut en väktare" (Go Set a Watchman)Harper Lees första roman på över femtio år och den andra någonsin som ges ut. Den skrevs innan Dödssynden (To Kill a Mockingbird), men utspelar sig kronologiskt sett efter händelserna i debutboken. Lee trodde själv att manuset hade gått förlorat, tills det återfanns förra året. Ställ ut en väktare är en tankeväckande roman skriven i en turbulent tid, som kastar nytt ljus över en av den moderna litteraturens klassiker.
är
    Det har blivit femtiotal i småstaden Maycomb i Alabama. Den nu vuxna Jean Louise Finch – eller Scout som hon kallas – återvänder hem från New York för att besöka sin far, Atticus. Scout blir tvungen att brottas med både personliga och politiska frågor medan hon försöker förstå sin fars syn på samhället, liksom sina egna känslor inför platsen där hon växte upp. Om Dödssynden är en svart-vit roman rymmer Ställ ut en väktare många nyanser av gråskalan. Den är obehagligare och på sätt och vis intressantare, men kompositionen lämnar en hel del att önska.
    Den här roman kan man nog läsas som en skiss mer än en färdig roman. Den ger onekligen intressanta aspekter på den hyllade debutromanen för Harper Lee visste hur hennes personer skulle utvecklas.

Den ätande människan

Richard Tellström är mannen bakom de mathistoriska kunskaperna i tv-succéerna ”Historieätarna” och ”Landet Brunsås”. I boken "Hunger och törst - svensk måltidshistoria" berättar han historien om den  svenska vardagsmatkultur, från småhärsket fläsk till tacopaj, och om måltidens betydelse för våra relationer. Han gör det lättare att förstå förstå resan som har gått från överlevnadsätande till "homo gastronomicus".
   I början av 1900-talet var kosten i det närmaste ett nödvändigt ont men idag uppfattar en förkrossande majoritet minsta kanelbulle som en angelägenhet för hela världen, någonting som måste läggas upp på FB-fatet.
   Tellström försöker svara på varför vi är så fixerade vid vad, hur och när vi äter – och ger oss nya halsbrytande perspektiv på vårt förhållande till det mest mänskliga av alla kulturuttryck: måltiden.Han undrar också när maten ska bli en del av kulturen, idag sorteras mat in under jordbruks- eller livsmedelsavdelningarna.
Det är måltiden som gör oss människor till just människor, påpekar han. Varje dag, genom hela livet, uttrycker vi vår kulturella tillhörighet med det vi äter. Det är våra livsmedelsval som visar varifrån vi kommer, vad vi är medvetna om och vilken karriär vi gjort.
   Men vi mörkar och småljuger också om vad vi äter, helst lyfter vi fram de mest tilltalande bitarna, de som kan få andra att bli avundsjuka på det vi stoppat i oss.

Lofoten som miljö

Efter sin uppmärksammade debut med " Dubbelexponering" återkommer Suzanna Dilber, som också är skådespelerska, med en dramatisk relationsroman om en kvinna som gör det mest förbjudna, lämnar sin sjuke man. "Förlist" heter den och miljön är det kärva nordliga Lofoten.
    När Carolines man Adam drabbas av cancer slås hennes tillvaro i bitar.  Hon måste lämna allt och får låna en stuga i nordnorska Lofoten av sin väninna. Den ende som vet om att hon kommer är väninnans bror Audun, en man som försöker hitta ett nytt sätt att kunna fortsätta leva i en karg avfolkningsbygd där naturen är lika vacker som den är oberäknelig.
   Caroline kämpar för att hålla känslor och tankar på sin cancerdrabbade man ifrån sig, men i den obarmhärtiga miljön konfronteras hon med Audun och andra människor, fjällen och havet. Allt tvingar henne att se sig själv, livet och kärleken i ett annat ljus. När hon hör talas om en drunkningsolycka som skedde i Lofoten 1920 påverkar det henne starkt.
   Men går det att fly och börja om på en ny plats och få vara någon annan? Och i så fall, hur långt bort måste man fly för att inte möta sig själv när man kommer fram?
   Det är grundbulten i den här fascinerande romanen om flykt och kärlek.

Bekännelsedikt

Märta Tikkanen fyllde 80 år den 3 april i år och det firade hennes förlag med att ge ut hennes mest lästa bok, "Århundradets kärlekssaga" från 1978, i nytryck med förord av Liv Strömquist. 

    Den har översatts till 20 språk och sålt i över 140 000 ex. i Sverige, 65 000 ex. i Tyskland och 45 000 ex. i Norge. Århundradets kärlekssaga har också haft en stor framgång som teater, bara i Tyskland har diktromanen satts upp på 50 teatrar. 

   Det är en diktroman. Lite text på sidorna, korta meningar som en dikt men ändå med känslan av att läsa en roman. I Århundradets kärlekssaga berättar om Märta som alkoholisthustru. Hur både hennes och barnens liv hänger på hur maken Henrik har det och hur man håller reda på i vilken fas han är . Tikkanen beskriver 1978 sitt liv utan krusiduller och i boken "Två" berättar hon hur situationen var i efterhand, efter bekännelsen. För visst är det en bekännelsetext, djupt omskakande och nyskapande.
   Visst är det också en roman om hur ett konstnärsäktenskap fungerar, eller inte fungerar.

   ”Sedan skapade du dig ett namn medan jag stod där med verklighet långt upp över öronen” skriver hon inte utan bitterhet på ett ställe.

Med dåligt rykte

Ida Bäckmann har nog den svenska litteraturens sämsta rykte. Gustaf Fröding diktade om

att han köpte sin kärlek för pengar. Ida erbjöd sin och han tackade nej i åtta och ett halvt år. Men Ida var efterhängsen och visste vad hon ville. Under sitt sista halvår i livet tog han emot henne i sin cell på Uppsala hospital. Hon var den som kom med mat och vin och gott humör och idéer om bättre vård.   

    Men när han började tala om giftermål fick hon portförbud av hans släkt och läkare.

   Efter hans död 1911 mötte hon Selma Lagerlöf, som uppmuntrade henne att skriva en bok om sig och skalden. Det blev skandal och efter skandalboken dog karriären. I femtioårsåldern fick hon slå sig på lantbruk i Närke.

    Litteraturhistorien har alltid mätt människor efter betydelse och i den skalan är Ida Bäckmann mycket liten inför två storheter. Att ställa sig på tå, i jämbredd med dem innebar att eftervärlden gav henne kvinnokönets värsta egenskaper: påflugenhet, hysteri, högljudd känslosamhet, frigiditet och - värst av allt - fulhet.

    I den essäaktiga berättelsen "Den umbärliga", nu utgiven i pocket, gör Sigrid Combüchen  ett försök att vända på kikaren.Som ett socialreportage om under- och överordning för 100 år sedan har den en del att säga vår tid. För hur mycket av attityderna har ändrats på djupet?

När orden är onda

I Kaj Korkea-ahos nya roman "Onda boken" befinner man sig i Åbo, november. Det är högsäsong för destruktivt beteende i världens självmordstätaste land. 

    Mickel Backman undervisar i litteratur för mer eller mindre intresserade studenter vid Akademin. Under en sömnig föreläsning spritter det till när namnet Leander Granlund kommer på tal. Granlund är en opublicerad finlandssvensk modernist, men hans poesi har varit förödande för var och en som läst den. Dikterna är försvunna sedan länge och kan inte längre orsaka någons olycka och död.

   Men studenten Pasi Maars är övertygad om att hans lärare vet mer om Granlund än han vill skylta med. Och Backman har mer än en ond bok att dölja, i hans förflutna finns en tragisk olyckshändelse med en ung student som han varit mer än lovligt inblandad i.

Kaj Korkea-aho är en mästare på att korsklippa händelser. Vid sidan av Mickel Backman  möter vi ståupparen Calle Hollender, hans förtvivlade kärlek till Helena och hans famlande väg genom ett studieliv som börjat te sig allt mer hopplöst. Han har också en hel del att säga om dagens studiesystem som pressar studenterna hårt, annars ryker studiestödet. En del pallar inte för trycket och droger av olika slag blir utvägen.

   I förra romanen, "Gräset är grönare på andra sidan" fanns skuggfiguren Raamt som symbol för mörka krafter. Här är det orden som är onda och förgiftar sinnet, en tänkvärd liknelse om man ser på vad onda ord åstadkommer.

Motvillig tränare

Fredrik Backman (han med En man som heter Ove) har onekligen örat tätt intill tidens puls. I "Britt-Marie var här" skriver han om  en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes ska börja, och om samhällen vid vägar där fotboll och pizzerior är det sista som överger människorna. En bok om avfolkning, glesbygd, tantkraft och kulturklyftor men också om att man ska ta vara på de vänner man har.
   Britt-Marie, som är 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian.
   Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap. När byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det.  
    När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo mer. Roande och tänkvärt i Backmans blandning.

Om vardagens lycka

 Den folkkära och nästan ihjälkramade tv-personligheten Ernst Kirchsteiger kommer ut med en annorlunda bok, skriven tillsammans med Carina Nunstedt.
   "Lyckan i det lilla" heter boken i litet format, som har tecknad humle på omslaget och humlen slingrar sig genom hela boken.
   Mest handlar den om hur vi kan finna mer lycka i vardagen. Ernst upptäcker det som är vackert, låter känslorna styra och vet att det får oss att må bra. Med berättelser ur sitt eget liv delar han med sig av både ljus och mörker och ger sin syn på hur man skapar plats för mer kärlek, närvaro, lugn och lycka.
   En bok att inspireras av och hämta kraft ur. En bok som hjälper människor att hitta hem och bli mer nöjd med sig själva. Om vikten av att försonas med döden, att vänta in sin själ och att uppleva livet med alla fem sinnen. Och att göra sig kvitt föreställningen om att den som äger mest är lyckligast - för så är det inte. Boken ger konkreta tips, till exempel vad det innebär att leva efter ”korvkiosk-principen”och om att ha regelbundna utvecklingssamtal med sig själv och sin partner.
   Att träna huvudet är viktigare än att träna kroppen, menar Ernst Kirchsteiger som sjunger långsamhetens lovför ett mer harmoniskt och glädjefyllt liv. Sluta jaga. Var snäll mot dig själv. Världen går inte under om du inte gör allt idag. Allt det där som äldre människor vet men som "den moderna människan" förkastat. Boken innehåller också både nya och gamla Ernst-citat: ”En vanlig sketen tisdag kan bli bra!" och " Alla kan bli en parabol för lycka!”

Räfvhonan avslutar

Med "Räfvhonan" Anna Laestadius Larsson har nu kommit till slutdelen för sin trilogi om kvinnor i det sena 1700-talets Sverige. De tidigare delarna heter "Barnbruden" och "Pottungen" och inspiration har författaren hittat i Hedvig Elisabeth Charlottas dagböcker som hon förde hela livet, från det att hon som mycket ung giftes bort med hertig Karl av Sverige - ett läbbigt monster som var inblandad i alla tidens kupper, både mot sin egen bror Gustaf III och hans son Gustaf IV Adolf liksom mordet på riksmarskalk Axel von Fersen. Det fersenska mordet sätter punkt för berättelsen.
   Det är juni 1810 och det brinner en eld på terrassen till det Fersenska palatset. Grevinnan Sophie Piper, född von Fersen, rör sig oroligt fram och tillbaka, göder elden med brev och avskrifter som under inga omständigheter får hamna i orätta händer. På Stockholms gator hörs pöbeln ryta och blodtörsten växer. På Haga förbereder sig drottning Charlotta på flykt. En båt väntar nere i Brunnsviken för att föra henne bort om folket bestämmer sig föratt anfalla slottet.    Väninnorna Sofia och Charlotta är båda offer för en omsorgsfullt planerad hatkampanj som dirigeras från Glada tackan. En krog som ägs av Johanna, som engång kallades Pottungen och var Charlottas tjänsteflicka.
  . Det är en berättelse om hat som förgör och visar att det inte går att kontroller de krafter som släpps lös av skvaller och förtal. Mordet på von Fersen är en mörk fläck i svensk rättshistoria, ingen dömdes för det och alla soldater och deras befäl som stod bredvid och såg på när von Fersen misshandlades till döds på gatan klarade sig utan straff.
   Samma krafter som mörkade komplotten bakom kungamordet var aktiva. En historisk rysnlig löper längs min rygg.

Levande & lustigt

”Det har hänt att jag tyckt mig känna en människa som levde för länge sedan genom det hon lämnat efter sig i handskrift och i tryck, även om det aldrig blivit särskilt uppmärksammat. När jag arbetade med essäboken Se blomman råkade jag ut för en sådan fascination, inför en man som levde ett bortskymt liv på 1700-talet.” Så förklarar Kerstin Ekman sitt intresse för prästen och naturforskaren Clas Bjerkander (1735 - 1795). Boken heter ""Då allt var levande och lustigt".
   Hans liv som präst var tillbakadraget, men i vetenskapens värld ville han gärna vara med på den stora scenen, den han fått uppleva i Uppsala där han studerade för den beundrade Linné.
   Han kom från Skara stift, vars skola fostrat så många blivande humanister och naturalhistoriker, men Clas var son till en fattig arrendebonde och hade inte råd att stanna i Uppsala.
   Tillbaka i Västergötland blev hans forskningsintresse brett och trevande – på Kinnekulles sluttningar undersökte han flora och geologi, och komministerboställets trädgård och jordbruk blev hans experimentalfält. Sina iakttagelser av växter, insekter och väder skrev han noga upp i sina dagböcker. Observationerna växte till tidningsartiklar, och till sist uppnådde han det han strävat efter: att publicera sig i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. 1778 blev han själv ledamot av Vetenskapsakademien, men han kom aldrig att göra den långa resan till Stockholm för att närvara vid något sammanträde.
   Kerstin Ekman ger ett nyanserat och insiktsfullt porträtt av en människa som själv tyckte att han var mer än lycklig, då han fått leva i en tid när allt var ”lefvande och lustigt”.
    Hur många av oss som lever idag vågar medge att vi är nöjda med det livet ger?