Mer från Backman-land

"Min mormor hälsar och säger förlåt" är ännu en ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar. Med stor träffsäkerhet och mycket hjärta berättar Fredrik Backman, författaren till En man som heter Ove, om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, om grannarna i ett hyreshus som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns.
Rätten att få vara annorlunda.
    Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. Mormor, 77 år, är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt, för i skolan är Elsa mobbad. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och skrämmer ordentliga grannar. Folk säger att hon är annorlunda. Galen.
    Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag dör av cancer.
   Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar.
    Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.
   Det för alla åldrar, mellan tio och hundra. Den är en roman om fantasins och berättandets kraft och kan säkert hjälpa dem som är "yttermed"  allt det välordnade.