Min blogglista

måndag 11 december 2017

Parisisk mystik


 "Mordet i Eiffeltornet" ärdet första Victor Legris-mysteriet av psudonymen Claude Izner. Bakom den döljer sig två systrar som säljer böcker vid Seines strand - Laurence Lefèvre och Liliane Korb. vet allt om 1800-talets Paris. Deras serie om amatördetektiven Victor Legris har blivit enormt populär med en halv miljon sålda böcker i Frankrike och utgivning i bland annat England, USA och Tyskland.
 Det skinande nya Eiffeltornet är stoltheten på världsutställningen i Paris 1889. Men en dag kollapsar och dör en kvinna på första våningen. Är det verkligen möjligt att ett bistick orsakat dödsfallet? Den unge bokhandlaren Victor Legris bestämmer sig för att ta reda på sanningen.
  Victor driver tillsammans med sin kompanjon, japanen Kenji Mori, bokhandeln Librairie Elzévir, där medhjälparen Joseph får anpassa sig till sina ganska excentriska arbetsgivares nycker och vanor. Bokhandeln gästas av såväl kända som okända personer från det färgstarka och brokiga Paris, bland annat Victors charmanta, egensinniga konstnärsväninna Tasja, som dock inte drar riktigt jämnt med Kenji.
  Vill man ha en doft från tider som flytt kan man läsa Izners parisskildringar.

söndag 10 december 2017

Brittiska snobbar

"Fint folk", på engelska "Snobs" är Julian Fellowes första roman, en nutida social satir med samma skarpa blick på den brittiska klassamhället som Jane Austen uppvisade i tiden. Mden Fellowes är mycket mer berömd för att det var han som skrev manus till teveserien "Downton Abbey". Den var nog också mycket mer lönsam...
  Fast man talar ju inte om pengar i de här kretsarna. Man bara har dem. Eller inte.
  I centrum här i romanen står Edith Lavery, en engelsk blondin med vackra ögon och ett behagligt sätt. Hon är en kvinna på uppgång. Från en trygg men trist medelklasstillvaro i London lyckas hon fånga en av de mest attraktiva ungkarlarna i landet: Charles Broughton, arvinge till markisinnan av Uckfield. Men Edith upptäcker snart att livet i aristokratin inte bara handlar om att skjuta fåglar och att förstå vilken gaffel man ska använda vid middagen.
    Tillvaron på Broughton Hall styrs i hög grad av Charles mor, den okuvliga Lady Uckfield - Googie - som hennes vänner kallar henne. Lady Uckfield är övertygad om att Edith är mer intresserad av att bli grevinna än av att vara en god hustru till hennes son. Och när ett filmteam, komplett med stilig huvudrollsinnehavare, kommer till slottet för att spela in ett kostymdrama, verkar Googies värsta farhågor besannas....
   Underhållande är det i vart fall.



lördag 9 december 2017

Främlingen i ny dräkt

   Man talar om litterär kanon, om vilka böcker som "alla" bör ha läst.
    Det finns det naturligtvis en hemsk massa åsikter om. Själv tycker jag nog att Albert Camus "Främlingen" är en roman man bör ha läst. Den är till sitt idéinnehåll lika aktuell som när den kom ut just efter kriget. Språket är tidlöst och spänstigt och texten har inte fått några rynkor.
   Det handlar om franskalgeriern Meursault - mannen som slumpen gör till mördare. Men i omgivningens ögon begick han ett minst lika stort brott när han inte grät på sin mors begravning. När han ställs inför rätta för att ha skjutit en man på stranden rullas hans förflutna upp, och alla hans tidigare handlingar vänds emot honom.
   I korta dramatiska satser laddas spänningen upp i detta mästerverk om sanning, rättvisa och förnuft. Epitetet modern klassiker passar väl in på boken, som bara är 170 sidor i omfång.Den var en av existentialismens viktigaste böcker och har sedan 1940-talet lästs av ständigt nya generationer.
    Nu utkommer den i en efterlängtad nyöversättning av stilsäkre Jan Stolpe.

fredag 8 december 2017

Musikalisk vinterresa

    Kompositören Franz Schubert fullbordade Winterreise under de sista månaderna av sitt korta liv, och sångcykeln anses vara det största verket i liedens historia. Den är på ytan lakonisk – dessa tjugofyra korta dikter tonsatta för sång och piano framförs utan avbrott på lite drygt en timme – men har ändå ett känslodjup och en kraft som ingen annan musik av detta slag någonsin har nått upp till.
  Ian Bostridge är framstående uttolkare av musikhistoriens mest berömda och krävande sångcykel, Schuberts Winterreise, och i boken "Schuberts Winterreise - en passionshistoria" reder han ut de litterära, historiska och psykologiska teman som slingrar sig genom de tjugofyra sångerna i detta legendariska mästerverk. Det översattes till finska redan 2015.

    Grundtonen är sorgsen, en ung man som avvisats av sin älskade, lämnar huset där han har bott och vandrar ut i snö och mörker. Medan han drar bort från byn ut på det ödsliga landet genomlever han en många känslor – saknad, sorg, vrede och svidande ensamhet, med flyktiga skymtar av hopp – tills det landskap där han rör sig övergår i främlingskap och förtvivlan.
    Schubert hade tänkt sig att Winterreise skulle framföras i intima kretsar, men nu fyller den världens förnämsta konsertsalar. Ian Bostridge bygger på sin väldiga erfarenhet av detta verk -. han har sjungit det mer än hundra gånger - på sitt musikaliska kunnande och på sin utbildning som forskare.
    Han tar fram gåtorna och undermeningarna i de tjugofyra dikterna och belyser den värld Schubert levde i, hans levnadshistoria och psykiska läggning, de kärva historiska och politiska förhållanden under vilka han blev en av världens största kompositörer, de återklanger och välbekanta drag som våra öron alltjämt urskiljer och gör Schuberts ensamma vandrare till vår spegel.

torsdag 7 december 2017

Önskas: en trollvinter

   Så roligt det var med en aning vitt på marken!
   Men det varade inte länge. Nu är det det eviga regnandet och blåsandet. Och mörkt nästan dygnet runt. Ett "ögonstingande mörker" som Lars Huldén skrev. Vet inte om det beror på min egen stigande ålder men jag tycker detta mörker är tungt att ta sig genom, fast man tänder lampor och julbelysningar så är det konstant svart där ute.
   Blir tvungen att ta fram Tove Janssons "Trollvinter" för tröstläsning. Den fungerar som en bra sagobok ska, den gör mörkret mer uthärdligt. Såg att Förlaget, där toves brorsdotter basar, har gett ut boken i nyutgåva. Själv nöjer jag med den gamla och läser om Mumintrollen sover som vinterdvala mellan november och april efter att ha ätit sig mätta på granbarr. Så ekologiskt smart!
  . Men plötsligt en kall dag i januari vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Först känner han sig rädd och ensam i det sovande huset, men småningom upptäcker han en ny och kall vintervärld full av förunderliga varelser. Bland dem finns Too-ticki och Lilla My som bor i familjens badhus.Och han lär sig om vinterns farlighet med isfrun som förintar den obetänksamma ekorren.
   Ja, ja. Mörkret ska flykta snart från jordens dalar som man sjunger i Luciasången.

onsdag 6 december 2017

Marie rakt på sak

   I år är det 50 år sedan Marie Göranzon gick ut Dramatens elevskola eller Statens skola för scenisk utbildning, som den kom att byta namn till. Hon var den första kvinnan med barn som antogs. När Dramatens dåvarande chef, Ingmar Bergman, blev varse att Marie var relativt nyförlöst reagerade han med förvåning, närmast chock. Är hon? Har hon? Det är klart flickan ska in, men hur fan ska hon klara det?
    Det är bara en av de oväntade infallsvinklarna Marie Göranzon ger i "Vrålstark och skiträdd" där hon berättar för journalisten Stina Jofs om sitt liv som mest bestått av teater.
   Det barn som många trodde skulle bli ett hinder i Marie Göranzons framtida karriär, blev hennes räddning." Det finns något i mig som skulle kunna bära åt helvete, en känsla av att jag går mot ett stup och inte har vett att stanna. Lolo tvingade mig att ta grabbatag om livet, med tydliga uppgifter: byta blöja, mata, natta, trösta. Livet fick en riktning, på riktigt " avslöjar hon.
    I 50 år har hennes arbetsplats, med några utflykter till privatteatrar, tv- och filmvärlden, varit Dramaten. Det ryktas om att hon kallas "generalen", för hon vet vad hon vill med sina roller. På Dramaten
hänger numera hennes porträtt. Marie Göranzon har arbetat med alla de stora regissörerna, de mäktiga kollegorna, bråkstakarna och genierna. Mött framgång, motstånd och genomlevt katastrofer.Och jo då, mycket skymtar i berättelsen.
   Under åren har hon frikostigt delat med sig av sina åsikter, nu säger att hon borde ha hållit käften oftare .

tisdag 5 december 2017

Horsts bästa

 Jörn Lier Horst, är född 1970 och arbetade tidigare, vid sidan av sitt författarskap, som utredare vid polisen i Vestfold i Norge. Jag tycker han är en av de absolut bästa kriminalförfattarna i Norden just nu och "Blindgång" som jag just läst är suverän. Den berör också den känsliga frågan hur polis och åklagare kan manipulera en utredning för att få det resultat de vill ha. Fast sånt understöder inte Wisting.
   Wistings dotter Line, som alltid blir inbladad i pappas olika fall, har tagit ledigt från jobbet och snart ska föda sitt första barn. Hon har fått en ny vän: Sofie, ensamstående mamma med en ettårig dotter. Sofie har ärvt ett hus efter sin morfar, smugglarkungen Frank Mandt. Line och Sofie träffas allt oftare, och när de hittar ett låst kassaskåp i källaren till Sofies hus blir Line nyfiken. I skåpet hittar de en revolver och en mycket stor summa pengar.
    Polisen misslyckades med att sätta dit Frank Mandt så länge han levde och Line tycker att de måste informera ordningsmakten om vapnet. Hon lämnar in det anonymt men kan inte undanhålla sanningen för sin pappa. Och till Wistings förvåning visar det sig att revolvern har en koppling till ett ouppklarat mordfall, och dessutom till taxichaufförens Jens Hummels försvinnande.
   Wisting ställs inför ett svårt val - ska han missbruka dotterns förtroende eller åsidosätta lojaliteten med den organisation han själv är en del av?
Det var en kall januarinatt som taxichauffören Jens Hummel försvann spårlöst. Det går ett halvår utan att man hittar någon ledtråd. William Wisting, som ansvarar för utredningen, får kritik i media och av överordnade för uteblivna resultat.
   Upplösningen är gruvligt spännande och inverkade nog på min nattsömn.

måndag 4 december 2017

Lätt hitta en egen ö

Sverige är ett land fullt av öar, och i "101 svenska öar  du måste se innan du dör" delar Leif Eriksson och Martin Svensson generöst med sig av sina öupplevelser.
  I denna rikt illustrerade bok, Sevda Svensson är fotograf, hittar man ett urval av några av de mest speciella. Från norr till söder, från väster till öster, har de samlat fakta och information om väderförhållanden, flora och fauna, historia och kuriosa. Extra rolig är den att läsa just nu, när vi är så långt borta ifr¨ån sommarens landskap.
   Här finns karga och otillgängliga små skärgårdsöar långt ut i havsbandet, lummiga öar i de stora sjöarna och floderna, men självklart också de största, mest välkända och bebodda öar som de i Stockholm.Gotland har man genomkorsat och undersökt och hittat riktiga smultronställen.
    Urvalet är subjektivt men erbjuder något för alla smaker. Varje ö har fått sin egen berättelse och boken är fylld av praktiska råd och tips för den som själv vill besöka någon av dessa fantastiska platser. Utöver ett rikt bildmaterial är boken också försedd med kartor.
   En bok att inspireras av om man söker utflyktsmål lämpliga för en dag eller för flera. Undrar om inte den åländska övärlden borde beskrivas på liknande sätt.

söndag 3 december 2017

Riktiga husmanskonster

Efter 60 år vid spisen återvänder Leif Mannerström i högform till sin paradgren och till den mat han älskar mest. Husmanskosten tillagad i ett varmt kök med rykande grytor och kastruller, härliga dofter från goda och närodlade råvaror.
    I nyutkomna "Husmanskonster" lagar han rejäl, god och riklig mat mat att samlas kring. Mycket av grönsakerna kommer från den egna trädgården och husmanskost lagar man ju utgående ifrån säsongens grönsaker.
    Här finns mängder med recept på smårätter, soppor, fisk, fågel, kött, vilt och desserter. De spänner över det traditionella och välkända till nytolkningar och influenser från andra matkulturer.
    Kan man läsa om Biff Rydberg, en ramslökssoppa, det kokta hönset i currysås, slottssteken, kåldolmarna på lamm, en osso bucco, krusbärskrämen och mycket, mycket mer utan att snålvattnet börjar rinna? Jag kan det inte.
Mannerström är en av de stora kockarna och han delar generöst med sig av sina bästa knep, så att också kokbokslagaren kan få lite stjärnglans över menyn.

lördag 2 december 2017

Wintersons magiska jul

Vad kan passa bättre på lilla jul än att kliv in genom dörren till Jeanette Wintersons magiska jul genom nyutkomna "Juldagar", där både lekfulla och mörka berättelser blandas med anekdoter, glimtar av familjehistoria och recept på den godaste julmaten. Som vännen Ruth Rendells rödkål, till exempel.
   Man kan låta sig förtrollas av de muntra andarna, tidsexperimenten, reflektioner kring kärleken, spökhusen, frostlandskapen och slädarna. Jag älskar berättelsen med en omvänd jultomte, en som tar med sig säckar med grejer - till exempel förra årets julklappar - i stället för att ha med sig ännu mer prylar. Det är ett vettigt förslag i prylhysterins tid!
   Många av de här berättelserna är mörka, verklighetsfrämmande och - typiskt Winterson - roliga på ett retfullt sätt. Några av de bäst är svåra att läsa, men de belyser den sorgsenhet som framträder tydligare under de stora högtiderna när "alla" ska ha någon att vara med.
   Berättelserna passar perfekt att försjunka i medan snön - eller regnet - yr utanför fönstret, på resan hem till familjen,  framför brasan eller hopkurad i soffan med en kopp te. Och omslaget är underbart, mörkblått linne med silvertryck.



fredag 1 december 2017

En kriminalkomedi

   " Ryttaren"  är den tredje och fristående delen i kriminalkomediserien Mord i Falsterbo, skriven av av författarduon Christina Olséni och Micke Hansen. Humor och lättsamt hanterade mord i idyllisk småstadsmiljö är deras signum.
    
Återigen får vi möta poliserna Mårten och Lisa på Skanörs polisstation, den utbrände åklagaren Fredrik och hans överenergiska farbror Egon, 84 år, samt övriga i det pigga pensionärsgänget som de skrivit om  i "Badhytten" och "Fågelskådaren".
    Temat här är Falsterbo Horse Show, årets största höjdpunkt inom svensk ridsport och en av de mest prestigefulla hopptävlingarna i världen. Nationsflaggorna vajar i sommarbrisen, solen står högt på himlen och läktarna är fullsatta. Det luktar succé lång väg. Kommunen har, till borgmästarens oförställda glädje, två ryttare i toppklass som konkurrerar om den sista OS-platsen i hopplandslaget. 
     Förhandsfavoriten Leopold Gyllenstierna rider in och tar emot folkets jubel, men redan efter tredje hindret faller han död ner. Det visar sig snabbt att han inte dött en naturlig död och Skanörs poliser kastar sig med blandad entusiasm in i mordutredningen. När det kort därpå inträffar ytterligare ett mord känns sommarsemestern plötsligt väldigt avlägsen. Samtidigt som kraven på poliserna ökar förpestas Egons tillvaro av att hans närmsta granne och antagonist, Elisabeth, bjudit hem sin ungdomskärlek Francois från Paris. Ordningen på Kärleksstigen är rubbad och Egon avskyr instinktivt den franske sprätten och känner sig mer ensam än någonsin. ..
   Bäddat för förvecklingar av alla de slag, alltså.

torsdag 30 november 2017

Rikard Wolffs minnen

   Vilket år det varit, så många älskade artister som lämnat både scen och liv. Leden glesnar. Tänker jag när jag fiskar fram nyligen bortgångne Rikard Wolffs memoarbok "Rikitikitavi" som kom ut 2011. Titeln är en blinkning till Wolffs mamma, som brukade kalla sonen Rikitikitavi, efter mungon i Djungelboken.
    Det är en självbiografisk berättelse om nu och då, om platser, händelser och möten som varit avgörande i livet. Från uppväxten i Gubbängens radhuslängor, över tonåren i Karlstad och livet på teaterskolan i Skara. Från de omvälvande åren i åttiotalets Stockholm till idag. Här möter vi familjen Wolff, vänner, kollegor och kärlekar och inte minst Rikard Wolff själv - sidor som vi inte tidigare har sett, berättelser som vi inte tidigare har hört.
   Rikard Wolff var en i bästa mening folkkär artist. Han har gett ut nio album med både egna texter och tolkningar av andra, bland annat av favoriter som Édith Piaf. Han lyckades med att få den svenska publiken att älska en udda artist som Barbara. Som skådespelare debuterade han under åttiotalet på Teater Galeasen och Unga Klara, där han samarbetade med Suzanne Osten. Ikonisk blev han efter rollen som Zek i Collin Nutleys Änglagård-trilogi.  På Stockholms stadsteater gjorde han succé med den för honom specialskrivna föreställningen Maria Callas - obesvarat liv.
   Det är vemodigt att läsa bokens slutord. Wolff led av kroniskt lungemfysem och skötte inte sin hälsa som han borde. Men han skriver: Idag är jag säker  Jag kommer att bli frisk.
   Så blev det alltså inte.

onsdag 29 november 2017

Livet i en adressbok

Andra utgåva av Sofia Lundbergs "Den röda adressboken" har kommit ut. Det är en relationsroman som spänner över ett helt liv och tar med läsaren på en resa till svunna tiders Paris, New York och Stockholm.
    Huvudpersonen Doris, 98 år, lever alldeles ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm och hennes enda kontakt med omvärlden, förutom hemhjälpen, är systerdotterdottern Jenny som bor i USA. Inledningen beskriver hjärtskärande klart hur livet kan te sig när man sitter ensam i en lägenhet. På köksbordet finns: Saltkaret, medicindosetten, skålen med halstabletter. Blodtrycksmätaren i sin plastask. Förstoringsglaset. Telefonen med extra stora siffror. Den röda adressboken i slitet läder.
   Sen brakar hemtjänsten in och flyttar på alla saker.
    Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns alla de människor hon mött genom livet. De flesta av namnen är överstrukna, döda, men en dag börjar Doris skriva ner sina minnen till Jenny. Det blir en fascinerande berättelse om vänskap och äventyr, lycka och sorg, och om den stora kärleken som man aldrig glömmer. Det är både vackert och sorgligt och den borde läsas av de som är unga. För rätt som det är har åren gått och någon annan sitter vid ett köksbord....

tisdag 28 november 2017

I det lantliga

 I romanen "Amerikahuset" fortsätter Sven Olov Karlsson sin berättelse om ett lantligt Sverige som sällan syns i tidningarna. Västmanland är hans landskap och tidigare i höst kom en roman om den stora skogsbranden.
    Men i "Amerikahuset" kommer man tillbaka till 1984. Då var Eddy Mood nyförälskad, gift med Liselott, stolt ägare till både köttboskap och mjölkkor och framtiden tycktes ljus.
   När han återvänder 20 år senare till sin förfallna fädernesgård i Eriksfors som luttrad fängelsekund efter tjugo år på kåken är han en helt annan man. Hemkomsten ses långt inte med blida ögon av alla i byn och gamla sår rivs upp på nytt.
   På ytan är det en en landsbygdsroman men under denna yta finns en berättelse om det allmängiltiga, om skuld och straff, frihet och ofrihet, som inte lämnar någon oberörd. Det är en mörk och vemodig historia som bärs fram av berättarglädje och omtanke om de människor som målas fram.
    Karlsson är alldeles för lite läst och uppskattad.




måndag 27 november 2017

En okänd grupp

 I "Sårade soldater -livet efter stormaktstidens krig" skriver den unge historikern Erik Petersson för första gången den samlade historien om dem som sårats i krigen. Många var svårt lemlästade och hade ingen möjlighet att själva arbeta för sin försörjning.
    Boken, som är Peterssons bearbetade avhandling, lägger en bortglömd pusselbit till den svenska historien.Under 1500- och 1600-talen blev krigen längre och blodigare än någonsin tidigare. Det vi kallar 30-åriga kriget var en katastrof som länge sågs som den värsta som drabbat Europa, både för soldater och för civilbefolkningen. Hyllmeter har skrivits om krigen och de avgörande slagen, men krigets offer har alltid stått i skymundan.
   Vad hände med de sårade soldaterna när de återvände hem till Sverige, Finland och Åland från kontinentens slagfält under stormaktstiden? Det är den frågan Petersson söker svar på. Han skriver om soldater som återvände svårt skadade från slagfälten, utan armar och ben och därför obrukbara när det gällde att arbeta för försörjningen. Så sakteliga började staten, uppmanad därtill av högre militärer, att börja bygga upp en försörjning för den utsatta gruppen. I Vadstena skapades ett "krigsmanshus" för sårade
 soldater där en del kunde få bo och bli försörjda. Andra beviljades spannmålshjälp. Men hjälpen var knuten till hur mycket soldaternas överordnade brydde sig om frågan. En del gjorde det och fick en del resultat medan en majoritet passivt tittade åt sidan i denna besvärande fråga.


söndag 26 november 2017

För sträckläsning

Har ni tänkt läsa Paula Hawkins nya psykologisk thriller, "I djupt vatten", med samma driv som fängslade miljontals läsare världen över i Kvinnan på tåget så ska ni vika gott om tid för det här är en bok man sträckläser.
   Det börjar med att man hittar en ensamstående mamma i en flod som flyter genom en nordengelsk by. Lite tidigare har en tonårsflicka hittas död på samma plats på botten av floden. I utredningen av dödsfallen grävs en mycket komplicerad historia fram och byn ser ut att gömma många hemligheter. Och ingen tänker avslöja dem för utredaren, förstås.
    Paula Hawkins visar återigen prov på imponerande insikter om mänskliga drifter och om minnets bedräglighet. "I djupt vatten" sjunker vi ner i det mänskliga psyket och får ta del av hur det förflutna skastar  spöklika ekon in i nuet.
   Paula Hawkins kritikerrosade bästsäljare Kvinnan på tåget har sålt i över 20 miljoner exemplar världen över. Titeln har parkerat sig i toppskiktet på svenska topplistor under 2016 och blev också den mest sålda pocketboken detta år. Filmatiseringen med Emily Blunt i huvudrollen vann Hollywood Film Award i fjol
.

lördag 25 november 2017

Det maniska köpandet

  
Jo då, jag vet att det är som att svära i kyrkan att rekommendera minskat köpande just när julhandeln drar igång. Men med tanke på vilken belastning vårt överkonsumerande skapar på hela planeten så måste man våga säga det. Att köpa är inte höjden av lycka.
   I " Prylbanta" får man ta del av de bästa tipsen från paret Elisabeth Byström och Johan Ernfors, som står bakom Minimalisterna, som under många år bloggat om sin resa mot ett friare liv med färre prylar. En livsstil som inte bara frigör tid, mental energi och pengar till sådant som man verkligen bryr sig om, utan även gör det enklare och roligare att agera på ett sätt som är mer hållbart ur miljösynpunkt och mer försvarbart ur ett humanistiskt perspektiv.
   I Prylbanta får man lära sig att överblicka oväntade kostnader av att köpa och äga prylar, förstå varför man shoppar och behåller saker man inte behöver och hur man stoppa inflödet och metodiskt rensa ut överflödet av onödiga prylar
    Känner du stundtals att dina prylar äger dig istället för tvärtom? Har du lagt märke till att majoriteten av dina kläder och saker nästan aldrig används? Är din erfarenhet att ytterligare förvaring och bättre organisering sällan är en långsiktig lösning? Står du handfallen inför uppgiften att rensa bland alla prylar som inte tillför värde i ditt liv?
   Svarar du ja på någon eller några av ovanstående frågor är "Prylbanta boken du behöver läsa.



fredag 24 november 2017

Grader i helvetet

   Riktigt lycklig blir jag när ett nytt nummer av Språktidningen kommer och vissa nummer gör mig gladare än andra, som det här.
  Här finns en superintressant artikel om "djursnack", det visar sig att artgränser ganska lätt överskrids och att innebörden är klar ändå. En annan artikel som intresserar är den om att unga förstår allt färre ord. I synnerhet ord som är gamla i svenskan. En kul artikel om diplomatspråkets koder finns också och så en intervju med Alfons Åbergs skapare, Gunilla Bergström.
  Hon är en som funderar mycket över orden och nyanserna och oroas av att användningen av prepositioner är så osäker, även bland habila skribenter. Och så påpekar hon en viktig sak: "Det finns så mycket slarvhat på nätet som kanske döljer antingen misstro, motvilja eller avsky. Det finns grader i helvetet. Här krävs en synonymskola."
    Jag håller helt med henne.
     Men nu ska jag läsa vidare i tidningen. Kan inte låta bli att sluka när tillfälle ges...

torsdag 23 november 2017

Nobelläsning?

Om ett par veckor är det dags för festlig utdelning av Nobelprisen. Och av årets Nobelpristagare i litteratur, Kazuo Ishiguro, finns en relativt ny roman att tillgå på svenska.Det är bra, för det är nu som "alla" vill läsa honom och ta mått på hans författarskap.
   Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga, "Begravd jätte" heter den och Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Det här är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy – allt på en och samma gång. Och på ett djupare plan, är den också en betraktelse över – och kanske ifrågasättande av – myternas och det kollektiva minnets betydelse.
    Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar.   
     Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farlig resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen. Det är också en vacker och tidlös berättelse om att hålla ihop i åldrandets och glömskans alltmer obegripliga värld.

onsdag 22 november 2017

Mer i författarspåret

   Jag fortsätter på författarspåret från igår om författare som berättar om varför och hur de skriver. Fast det finns inga självklara svar på det, alla är olika och det finns inte några standardsvar.
   Det påstår populäre japanen Haruki Murakami (född 1949) i nyutkomna "Författare till yrket". Han hävdar att han egentligen inte har en aning om "hur författare gör".
   "När jag får frågor från unga människor undrar de ofta vad som krävs för att bli författare vilken sorts utbildning, vilka erfarenheter. Samma fråga ställs oavsett var i världen jag befinner mig. När jag ser dessa unga människor, som vill ha råd för att lära sig, så kan jag inte bara säga: jag har inte den blekaste. Därför har jag försökt att närma mig frågan för att på så sätt komma på ett bra sätt att besvara den", skriver Murakami.
    Han berättar om sina svårigheter när han skulle prova på att skriva sin första roman. Han var 29 år och hade ingen aning om vad romanen skulle handla om. Han saknade tidigare generationers erfarenheter av och minnen från kriget. "På den tiden ansåg jag att romaner var någonting man läste men jag kunde inte föreställa mig att jag själv skulle skriva en", avslöjar han.
   Oväntade inblickar i författarlivet får man utan tvekan.

tisdag 21 november 2017

En lyckad omläsning

   Det har sina goda sidor att få skrota omkring och bestämma själv om man vill läsa om någonting. När jag letade efter en helt annan bok nyss hittade jag "Östergren om Östergren" av Stephen Farran-Lee. Den kom 2007 och senare i pocket och när jag började bläddra kändes det som en helt ny bok. Dags för omläsning, alltså.
    I den här intervjuboken definieras Östergren som en "defining writer", en författare som kan sägas definiera sin generation.  Kanske i högre grad än någon annan samtida svensk romanförfattare förmår Klas Östergren väcka den frågan hos sina läsare: undret inför illusionistens tricks.  Stephen Farran-Lee leder initierat och vetgirigt läsaren genom Östergrens hela författarskap, bok för bok. Från debuten som underbarn med Attila i mitten av sjuttiotalet till och med de senare romanerna. Boken ger en unik och handfast inblick i verkstaden hos en författare som format livskänslan hos en hel generation. Öppenhjärtigt berättar Östergren om författarlivets vardag, om våndor, inspirationer - och hemligheter.
   Stephen Farran-Lee, född 1962, är förläggare och tidigare redaktör för BLM. Han är översättare och kännare av samtida irländsk prosa, tillsammans med Ola Larsmo gav ut intervjuboken "Joyce bor inte här längre".

måndag 20 november 2017

Årets vackraste

   En av årets vackraste böcker är "Nära fåglar". Ett praktverk som visar närporträtt på de fåglar vi har nära oss i vardagen.
   Den som hållit i kameran är Roine Magnusson, en naturens egen studiofotograf, som inte bara tecknar varje litet dun knivskarpt utan också avslöjar de olika fågelarternas, ja till och med de enskilda fågelindividernas, karaktärer. Bilderna är resultatet av ett mångårigt sökande efter ett nytt sätt att fånga fåglar på bild. Magnusson har varit fascinerad av fåglar hela sitt liv och har dessutom jobbat som ringmärkare, något som varit till stor nytta när han arbetat med fåglarna, bland annat på ett antal svenska fågelstationer. Tyngdpunkten ligger på vardagens arter, de som finns omkring oss och fyller vår tillvaro med liv.
    Samma perspektiv genomsyrar bokens texter. ”Vi försöker inte begripa varför fågelskådare är intresserade av sällsynta fåglar”, skriver författarna Mats och Åsa Ottosson. ”Vi är mer nyfikna på varför så gott som alla människor berörs av de vardagligaste fågelupplevelser: av rödhakens blick, av talgoxarnas pickande på fönsterrutan när maten är slut i fröautomaten, av måsarnas vita tecken på sommarhimlen. Varför just fåglar?”
    Svaret ges i en längre text som förenar biologi och poesi, samt i ett trettiotal kortare texter där ett antal utvalda fågelkaraktärer får en närmare presentation. I varje artporträtt finns också en personlig berättelse om varför just denna fågelart är särskilt oemotståndlig.
   Känner ni någon som älskar fåglar så är det här den bästa presentbok man kan hitta.

söndag 19 november 2017

Vänta bara det värsta

Alla som gillar skrönor i Arto Paasilinnas anda ska ta sig en titt på författaren Petteri Nuottimäki. Han är född i Finland 1968 men uppvuxen i Sverige och skriver på svenska. "Förvänta dig det värsta"heter hans roman om  familjen Altos vedermödor.
   Matti härstammar från en lång rad tappra finska män och slogs själv i fortsättningskriget. Men nu är tiderna annorlunda, tillsammans med sin fru Beata har han tagit sig till Sverige i hopp om ett bättre liv. Matti försöker anpassa sig men det känns som om både tidsandan och samhället kämpar emot.
   Efter ett cancerbesked tvingas Matti ta till radikala metoder. Han ger barnen 100.000 kronor var och förklarar att den som investerar pengarna bäst kommer att få ta över familjeföretaget. Tävlingen sätter igång en rad kedjereaktioner som omfattar både mystiskt tvättmedel och antika stolar och biljardkaféer. Så en dag får familjen oväntat besök från Polen...
   Nuottimäki skriver i en tradition som passar den nya humorv¨ågen i svensk litteratur men han ger berättelsen en lätt exotisk touch.

lördag 18 november 2017

En roman om julen

Christmas Books har länge varit ett fenomen i England och nu börjar de komma på svenska också. Som Claire Sandys "Snöfall, mirakel och frusna hjärtan" som finns i pocket. Det är en historia om försoning, mirakel och kärlekstrubbel i jultider och passar alla som gillar böcker av exempelvis Lucy Dillon.. 
  Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs Asta bra i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en religiös bluff i hennes gamla hemby tvingas hon plötsligt möta sitt förflutna. Det som skulle bli några få dagar i Tobercree blir på grund av en oväntad vinterstorm en hel semestervistelse.
     Samtidigt som julafton närmar sig med stormsteg blir Asta både tvungen att lösa bluffmysteriet och knyta kontakten med sin excentriska familj. Dessutom lyckas hon stifta bekantskap med den mystiske Jake, samtidigt som Conans mail blir mer och mer flirtiga.
    Men går det ens att tina upp ett hjärta som varit fruset så många år? Det är frågan.

fredag 17 november 2017

Roligt hela tiden

  När kallade du senast någon för hedersknyffel eller morrhoppa? Eller klagade över att du är okaffedrucken eller tappat dina kalsbyxor?
   I nyutkomna "O som i ordbok"
hittar man dem alla. De oförskämda, oupptäckta och oefterhärmliga orden. Det här är en ordbok för alla som gillar att frossa i ord: gamla bortglömda ord, sprillans nya ord, roliga dialektord, kreativa slangord, spännande facktermer . För svenska språket är fullt av okända, ovanliga, oborstade och alldeles omistliga ord. Här får 2 563 av dem komma ut och leka.
   Boken ges ut i samarbete med Språktidningen, som fyller tio år. Sedan starten 2007 har tidningen förmedlat en oförblommerad kärlek till språket och orden, och det är precis vad den här ordboken också vill göra.Ordbok livar upp läsaren och läsarens ordförråd.
   Kul är det att det älskade åländska ordet "pallervant" finns med, men utan hemortsbeteckning. Här får man också veta att användbara okvädinsord som arsle, lurk och fähund har funnits ända sedan medeltiden, liksom fjät, fåvitsk och liktorn. Snart är der ju dags för natten att gå med tunga fjät runt gård och stuga - med eller utan liktorn...

torsdag 16 november 2017

Mer än en julstädning

Döstädning: att sortera, rensa och kategorisera en människas lösören.
I "Döstädning - ingen sorglig historia" skriver Margareta Magnusson en både glädjefylld, rörande och uppfriskande bok om resan man gör när man går igenom allt det man samlat på sig under en livstid.
   Jag håller med om det mesta. Jag minns med viss fasa den stora utrensning jag företog i fjol vid flytt från stort boende till mindre. Ibland ville jag bara gråta när alla saker liksom anföll mig och ville bli sparade. Men allt kan inte sparas och tas med, det inser man ju. Men att städa upp är en bitvis svår upplevelse som kan skapa ångest, tro inte annat.
    Ordet "dödstädning" är brutalt och användes ursprungligen inför en förestående död. Men nu används det i vardagligt tal även som något att göra för att skapa ordning i livet – för att hitta skräpet som kan slängas, sakerna med affektionsvärde eller de riktiga dyrgriparna.
   En sak är nyttig. Man inser att köpandet är helt onödigt när man redan har så mycket grejer. Vill man bota konsumtionslusten så är detta något att rekommendera.

onsdag 15 november 2017

Ingen ände på grodor

   I fjol kom den första samlingen finlandssvenska språkgrodor ut, "Tack för ditt förstånd" hette den. Nu kommer den andra delen, för grodorna tar inte slut. Det ser man genom att bläddra i "Bara ett book".
    Alla som producerar text i det offentliga rummet fortsätter göra felskrivningar, de maskinella översättningarna fortsätter att sätta rekord i stollighet, som väcker glada skratt och gör livet roligare.
    I en jämn ström landar de på Facebooksidan, grodorna som med vaksam blick spanats in, fotograferats och delats. Tidningssidor, webbplatser och skyltar, annonser, innehållsförteckningar och reklamer är rena guldgruvorna.  I "Bara ett book", samlas ytterligare 202 handplockade grodor i urval.
    Komikern Alfred Backa bjuder på inledningsord där han konstaterar att man visst stör sig på att svenskan missbrukas och misshandlas i helt huvudlösa översättningar."Som finlandssvensk fnittrar man med gråten i halsen", skriver han. Men visst måste man le när "rington" blir "ringtån"och tallrikarna blir till "talldrickarna"....

tisdag 14 november 2017

En ny Ferrante

"En eftermiddag i april, alldeles efter lunch, meddelade min man att han tänkte lämna mig". Så inleder Elena Ferrante  "Dagar av ensamhet" en av tre kortromaner i en löst sammanhållen trilogi, Cronache del mal d'amore, Berättelser om obesvarad kärlek - som nu ges ut på svenska.
    Den som berättar är Olga, en 38 år gammal och tvåbarnsmor. Chockad och övergiven står hon kvar i ruinerna av den familj hon och maken Mario byggt upp tillsammans. Olga har i tjugoårsåldern givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen och detta är alltså tacken för allt hon gjort. Olga hamnar i en djup personlig kris men klarar inte av att släppa taget om Mario utan blir alltmer handlingsförlamad och fixerad vid honom och hans nya kvinna.
    När Mario dyker upp på sina sporadiska besök i hemmet bemöter hon honom föraktfullt och kastar glåpord efter honom. Förfallet tilltar, när Olga varken kan betala el- eller telefonräkningarna, och hon isolerar sig och barnen alltmer i lägenheten. Så småningom skymtar en väg ut ur mörkret när Olga inleder en relation till en granne i huset och plötsligt är det som hon som har övertaget.
   Att läsa Ferrante är som att dela någon annans liv, så nära kommer man.

måndag 13 november 2017

Helsingfors skuggsida

   Det är inte varje dag man kan läsa om Helsingfors undre värld, beskriven på ett trovärdigt sätt. Men i Benjamin Laustiolas nyutkomna "Mannen från Amman" kan man göra det.
    Benjamin Laustiola (f. 1971) är till utbildningen skådespelare. Han har jobbat på teaterscener i Finland, Sverige och Norge. Han har också kört taxi i femton år i Helsingfors och blev känd för sina Taxichaufför Lindgren-kolumner i Hufvudstadsbladet. 
    Som författare har han tidigare gett ut två kriminalromaner "Nattens väktare", 2011, och "Mörkrets änglar," 2014). Utöver det har han skrivit en pjäs, Efter festen, som uppfördes av Teater Josefina 2015-16.
   Mannen från Amman tar läsaren till den undre världen, till både terroristorganisationer och motorcykelgäng. I en koranskola utanför Amman utbildas en ovanlig ung man. Flera år senare befinner han sig i Hamburg på uppdrag av en av ledarna för al-Qaida. I Helsingfors rustar två rivaliserande motorcykelgäng för krig. Ett krig utan spelregler. I NSA:s högkvarter i USA kommer en analytiker något alarmerande på spåren.
    Kriminalkommissarie Maria Landstam och hennes kolleger har händerna fulla när de står inför sin hittills svåraste uppgift: att rädda Helsingfors. 
   Den svenska deckardrottningen Anna Jansson hör till Laustiolas fans och uppskattar hans personskildringar.

söndag 12 november 2017

Rullande bokhandel

   Jaaa, nu är jag och datorn tillbaka!
  Börjar lite försiktigt med att rekommendera en må-gott-historia av Jenny Colgan från Skottland. "Den lilla bokhandeln runt hörnet" heter boken och i botten finns ett allvarligt tema. Biblioteksdöden som glufsat i sig många brittiska bibliotek och gjort både bokälskare och bibliotekarier hemlösa.
    Nina Redmond är en bibliotekarie som älskar böcker. Att para ihop rätt bok med rätt läsare är hennes passion. Men när stadens bibliotek lägger ner står hon plötsligt utan jobb.
     Med bilen full av övergivna böcker vet hon inte vad hon ska ta sig för. Efter ett möte med en karriärcoach får hon en idé. Hon ska starta en egen bokhandel, på hjul. Hon hittar den perfekta lilla bussen i en annons. Det är bara ett problem - hon måste flytta till Skottland för att förverkliga sin idé.
   Men fast besluten att leva ut sina drömmar, och med styrkan hos sina romanhjältinnor, tar hon steget ut i det okända. Hon lyckas förvandla den gamla bussen till en rullande bokhandel och ger sig ut i landskapet, fast att locka till sig de svårflirtade skottarna blir inte lika lätt som hon först trott. Hon får möta en mängd människor som både förgyller och förpestar hennes tillvaro, exempelvis den barske bonden Lennox och den charmige tågföraren Marek.

torsdag 9 november 2017

Kära bokvänner! Sitter med en kraschad dator och kommer inte åt mycket just nu. Jag återkommer med bloggandet så fort det går.

söndag 5 november 2017

Om ofredens fasor

1700-talet är populärt bland romanförfattare i år. Nyss läste jag Carina Karlssons roman om båtsman Algot, hemma i lilla ofredens tid på 1740-talet. Nu har jag tagit mig igenom en roman om Stora ofreden 1700- 1721 och hur den drabbade Österbotten - och det var mycket hårt.
   Lars Strangs (f. 1952) "De okuvliga" är en berättelse som utspelar sig under Stora ofreden i 1710-talets Österbotten. Romanen målar med stor detaljrikedom och kunskap upp en miljö där umbäranden och flyktingskap präglar mänskor liv.
   Den följer upp två bröders olika val i tider av förföljelse och krig. Den ena söker sig med sin familj undan fiende in i landet och bygger upp en ny tillvaro i skogarna, den andra tar familjen på en mödosam vandring runt Bottenviken för att slå sig ner i Umeå. Men också dit når den ryska flottans härjningar.
   De ryska härjningarna var skoningslösa med dödande, tortyr och tagande av fångar. Historikern Kustaa Vilkuna - kallad Finlands Peter Englund -
har skildrat detta i boken "Djävulens krig" och det verkar som om Strang fått en hel del inspiration från den boken. Bitvis skildras fasansfulla detaljer som får det att vändas i magen på läsaren.

lördag 4 november 2017

Så funkar fiktion

Den redan legendariske litteraturkritikern James Wood tar i boken "Konsten att berätta" - How Fiction Works - läsaren med på en vindlande läsning av författare som Homeros och Beatrix Potter, av Bibeln och John Le Carré och Gustave Flaubert.
    Det han letar efter är att förstå vad är det som får en roman att fungera. Hur gör berättaren för att karaktärer  ska kännas verkliga och hur realistisk är egentligen realism? På köpet får man Woods resonemang om författare och författarskap.

    Och förstås frågan som alla som läser ställer sig: Varför blir vi så ofta besvikna på slutet?
   Det här är Woods andra bok på svenska. Den förra kom i fjol. den självbiografiska "Så nära livet man kan komma".
    Wood har här skrivit en bok som alla som är intresserade av skönlitteratur borde läsa, som gör litteraturkritiken till en självklar del av litteraturen och litteraturen till en självklar del av livet.En amerikansk kritiker konstaterar att han gjort så många hundöron i boken att han nog kan öppna kennel snart...

fredag 3 november 2017

Om sorgens platser

Det är Allhelgona nu, en helg att minnas alla dem som inte längre delar våra liv. En tung helg och en vemodig helg, men den behövs. Kanske det är därför jag tycker så illa om att Halloween-spektakel försöker ta över, upptåg och skräckfester hör inte hit. Vi behöver vara stilla och tysta också, se på ljusen som tänds och låta tankarna vandra som de vill.
   En bok som passar mig att läsa just nu är Patrik Hagmans "Sorgens gåva är en vidgad blick". Teologen och författaren har upplevt flera stora förluster i sitt liv; inom loppet av några år förlorar han sin sexårige son Joel i cancer och sedan sin hustru Kika i en plötslig hjärnblödning. Dessutom dog hans pappa i cancer efter en lång sjukdomsperiod när Patrik Hagman var 21 år. 
   I boken skriver Patrik Hagman om vad som händer i en människa när sorgen så påtagligt kliver in och ut i ens liv. Hur tron påverkar sorgen och hur sorgen påverkar tron. Vad som blir kvar, vem man blir och vad sorgen faktiskt ger - även om man mycket hellre hade avstått den gåvan. Och om det som förenar alla människor men som många inte vill se - att våra liv levs med döden som en ständig följeslagare och att all kärlek kommer med sårbarhet. 
    "Sorg är det tillstånd där helt vardagliga och vanliga saker får oväntad betydelse. Frågan Hur mår du? blir omöjlig att svara på med mindre än fem minuter av förklaringar. Att gå till butiken blir ett ställningstagande. Att städa hemma blir ett arbete med de djupaste skikten i ens personlighet.
Just därför är sorgen en gåva. När vi sörjer tränger vi igenom vardagens vardaglighet, vi blir varse hur våra liv är beroende av andra, vilka våra djupaste begär och drivkrafter är. Sorgen skalar bort det lager av rutiner som vi behöver för att leva våra normala liv, men som också gör det svårt att se vad det är vi lever för. Det gör ont, men vi behöver det för att kunna förbli sanna människor , skriver han.



torsdag 2 november 2017

Grym båtsman i grym tid

   Carina Karlsson har god hand med historiskt berättande. Det har hon visat förut men hon har aldriv varit bättre än i romanen "Algot". En grym historia om en grym tid som gör människor till monster. Carina tar oss med tillbaka till Lilla ofredens tid vid 1700-talets mitt och skildrar tiden genom enskilda öden.
   I centrum för romanen "Algot" står båtsmannen Algot Holm från Karlskrona, son till en båtsman men han vet inte vilken. I livet får han lov att lita på egen kraft och ta för sig bäst det går.
   Unge Algot Holm tar värvning som båtsman i början av 1740-talet när Sverige anfaller Ryssland. Från Stockholm avseglar flottan österut, men någon framgång blir kampanjen inte. ”Det är ett satans elände, alltihop. Ett hopplöst satans elände.” Rödsoten som härjar är dödligare än fienden, men Algot överlever och hemförlovas till sitt båtsmanstorp i Björby i Sunds socken på Åland.
     Rotebönderna är snåla, torpet är orustat och iskallt, det finns ingen mat, det finns ingenting. Algot överlever på brännvin.Men även den uslaste av karlar lyckas dra till sig kvinnor, och pigan Ilja flyttar in med sin lilla dotter Greta. Men Algot blir inte skötsam, han är full och ofta galen. Han dras till likasinnade och följderna blir förskräckliga när oregerliga båtsmän stiger i land på ön Bänö.
    Algot är en grym roman skriven med en penna doppad i poesins bläck. Det om att vara utsatt och svara med våld. Att vara tvungen att ta för sig eller bli utan. Att leva med kampen för att man inte har någonting annat. Att överleva våldet, att förhålla sig till det; till rent, fysiskt våld. Att vara usel - och samtidigt storartad.
   Boken bygger på ett verkligt rättsfall men naturligtvis har författaren format historien till en berättelse om våld och utsatthet i alla tider. Det är inget historiskt kostymdrama utan en skildring av människor som de är - under kostymerna och utan kostymerna.Det är mycket stark läsning.

onsdag 1 november 2017

Farliga Sandhamn

   Viveca Stens deckarserie har satt Sandhamn och Stockholms skärgård på kartan med sina åtta romaner om ön och fått miljoner läsare att följa Nora Lindes och Thomas Andreassons äventyr. Men hur gick det egentligen till när Nora och Thomas lärde känna varandra?
Bland annat det får man veta i "Iskalla ögonblick - Tio skärgårdsberättelser".
    Och hur kom det sig att Nora fick ärva den legendariska Brandska villan? Vilka hemligheter döljer sig i havsbandet för en oskyldig seglare och är det verkligen säkert att fira midsommar i skärgården?
  Viveca Sten låter berättelserna växa ut till en samling av minideckare – både nyskrivna och tidigare publicerade – man får se nya sidor av de karaktärer som känns igen från böckerna. Samtidigt som stämningen förtätas får vi lära känna fler individer som rör sig i skärgården liksom helt nya sidor av huvudpersonerna. Med Sandhamn som utgångspunkt bjuds läsaren på nervkittlande historier med oväntade turer och upplösningar.
   Viveca Sten visar än en gång att ingen, absolut ingen, går säker i skärgården.

tisdag 31 oktober 2017

Smiley går igen

George Smiley kom att bli sinnebilden för den tänkande spionchefen, som i klassiker som "Spionen som kom in från kylan" och "Mullvaden" jagade spioner och dubbelagenter i det kalla krigets osynliga fältslag.  John le Carré, pseudonym för David Cornwell, har just släppt sin nya bok "Spionernas arv". Och författaren är i god fast han för länge sedan passerat 80-strecket.
    I Spionernas arv tvingas Smileys vän Peter Guillam återvända till de avgörande fall som skakade Smileys nätverk av spioner under det kalla krigets kyligaste dagar. Vad offrade de för den goda sakens skull? Brittiska underrättelse6tjänsten granskar nu vad som hände när två brittiska agenter sköts till döds vid Berlinmuren. Det är en uppdatering av vad som hänt världen, och agenterna, sedan kalla kriget tog slut. Och det är förvånansvärt lite.
   "Spionernas arv" är en mästerligt slutackord till John le Carrés mäktiga författarskap; en rasande uppgörelse med det kalla krigets dubbelmoral, med skrämmande speglingar av vår samtid. Boken har översatts till svenska av författaren Klas Östergren som är en stor fan av le Carré.
   I samband med den här utgivningen  påbörjas också en utgivning av le Carrés böcker om Smiley i pocket.

måndag 30 oktober 2017

"Gamle kungen" och hans tid

Gustaf VI Adolf, nuvarande kungens farfar, får sitt porträtt tecknat av Roger Älmeberg i nyutkomna "Gustav VI Adolf - regenten som räddade monarkin".
   För han bidrog personligen till att rädda monarkin i Sverige när han 1918 - 1919, tillsammans med bland andra Hjalmar Branting, som kronprins pressade Gustaf V och högern att gå med på en demokratisk rösträttsreform. I demokratifrågor tvingades han kämpa emot två starka föräldrar, drottning Viktoria var ärkekonservativ ut i fingerspetsarna.
   Hans personlig popularitet gjorde senare att republikfrågan avfärdades från dagord
ningen. Men hans barndom och relationen till föräldrarna, särskilt till drottning Victoria, var svår. Första hustrun, kronprinsessan Margareta, påverkade honom att bli öppnare och socialt engagerad, men äktenskapet slutade i tragedi när hon dog 1920, en av flera i hans liv, som när äldste sonen omkom i en flygolycka 1947.
   Hans andra hustru även hon engelska, drottning Louise, blev ett stort stöd för honom samtidigt som relationen till hans barn försvårades genom omgiftet. Man får också veta att Tage Erlander inte gillade  kungen från början, men statsministern svängde helt och de fick senare ett gott samarbete.
     Även hans kulturella sida framhävs i boken där även hans dotterdotter, drottning Margrethe II av Danmark, berättar om sin relation till sin morfar och del av glädjeämnena, det gemensamma intresset för arkeologi och problemen inom familjen. En riktigt läsvärd biografi om ett nära förflutet.

söndag 29 oktober 2017

En teaterns man

    "Innan ridån faller" är tredje och sista delen av Ralf Långbackas memoarer. Den förra boken, "På jakt efter en konstnärlig teater" kom 2011.
  Den här delen handlar om  tiden från 1987 med avskedet från Helsingfors stadsteater till 2017 – trettio år med nya utmaningar men också med stora framgångar. Och en period när Långbacka hade sagt att han slutat med teater. Fast det hade han inte.
   Som de två legendariska föreställningarna med Teater Viirus på Kalvholmen och operaförställningar i fyra världsdelar, med Macbeth i Nyslott år 1992 som riktningsgivare och höjdpunkt.
   Men boken handlar också om problemet att avstå, något som alla någon gång måste uppleva och utmynnar i vetskapen om att vi alla måste ta vara på solugglorna, en visdom som ett treårigt barnbarn gav författaren. Förstås kommer författaren också in på kroppen skröplighet, han är född 1932, och hur det påverkar vardagen.För teaterintresserade är boken en läsfest som avslöjar mycket om livet i kulisserna och hur föreställningar mejslas fram.

lördag 28 oktober 2017

Knäsvag av åländska

   Den fjärde boken om Anna-Lisa och hennes vänner i branschen har kommit nu, "Anna-Lisas val" av Eli Åhman Owetz.
    Här knyts trådarna ihop med "En sommar på luffen", den där sommaren när hon träffade åländske raggaren Ralf, han som har en så förförisk dialekt så hon blir mjuk i knäna bara av att tänka på den.
    Måste säga att jag blivit för van med den åländska dialekten, jag hör inte den annorlunda och sexiga betoningen. Ja, inte som Anna-Lisa, alltså.
   Skulle du vara intresserad av att hoppa in som auktionsutropare?
   När loppisentusiasten  Anna-Lisa i Roslagen  får frågan blir hon först ställd. Skulle hon verkligen klara av det? Men vännerna och fästmannen Rutger stöttar henne: det är klart hon ska prova, det är ju bara en liten auktion. Men när det väl är dags visar det sig vara en stor gårdsauktion med tusentals prylar.
   Trots nervositeten gör Anna-Lisa succé och erbjudanden börjar trilla in. Vill hon kanske ropa på en auktion på Åland också? För en sekund tvekar hon. Men visst måste risken vara minimal att stöta på Ralf, raggaren som hon blev häftigt förälskad i sommaren då hon gick på luffen? Dessutom är Anna-Lisa nyförlovad med Rutger. Hon skulle väl aldrig falla för Ralf igen...
  Det är en munter feelgood-roman om tvivel inför livets stora beslut, om kärlek, val och uppbrott i förändringens tid. Ni som inte läst serien om Anna-Lisa än, vilka lyckostar ni är!

torsdag 26 oktober 2017

Mästare byter spår

   Arnaldur Indriadson har länge haft platsen som Islands mest läste författare. Han har översatts till många språk och har läsare världen över. Nu överger han sin hjälte Erlendur Sveinsson, som figurerat i så många berättelser och i nyutkomna "Det tyska huset" beger sig bakåt i tiden till 40-talet.
    En handelsresande har nämligen hittats mördad i en liten lägenhet i Reykjavik, skjuten i huvudet med pistol. Polisen drar snabbt slutsatsen att det rör sig om en förövare bland de många amerikanska soldater som staden kryllar av den här sommaren 1941. Soldaterna är strategiskt placerade på Island för att säkra det nordamerikanska luftrummet.
    De ställer också till med en hel del besvär, särskilt de som skaffar sig en isländsk fästmö under vistelsen. Mordfallet hamnar på isländske kriminalinspektören Konrad Flovents bord och eftersom han är den ende kriminalinspektören i Reykjavik tvingas han begära hjälp utifrån. Han träffar en ung kanadensare av isländsk härkomst, Thorson, som är helt oerfaren när det gäller mordutredningar, men som talar både engelska och isländska. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter mördaren.
    En stark och fascinerande berättelse där det isländska landskapet ständigt är närvarande.

onsdag 25 oktober 2017

Lagom för snuvig

   Första stora höststormen tjuter i knutarna och regnet vräker ner. Snuvan tilltar och halsen ömmar. Då är Denise Rudbergs "De sju som såg" lagom krävande läsning. Bara att låt berättelsen dra iväg med en.
     För i husen på Stockholms finaste gator döljs många familjehemligheter. När läkaren Folke Bergman kallas till ett skyddat kvinnoboende för att ta hand om två kvinnor som behöver läkarvård, vet han inte att det kommer leda till att hemligheten ur hans förflutna snart kommer att hinna ikapp honom.
Sjunde delen om den ovanliga men mycket populära deckarhjältinnan Marianne Jidhoff är här. Krypande spänning och elegant underhållning i en värld där en vacker yta döljer många mörka familjehemligheter.
    Marianne Jidhoff försöker landa i sin nya roll som chef för den externa utredningsenheten när hon tillsammans med kriminalkommissarie Torsten Ehn, kriminalassistent Augustin Madrid och deras två nya kollegor får ett larm. En mycket känd idrottsman har hittats död, och man misstänker att det rör sig om ett mord.
   På ytan hade mannen en perfekt tillvaro med en framgångsrik karriär och ett lyckligt äktenskap men då utredningen fördjupas får Marianne höra rykten om att mannen inte varit en så underbar make som det verkat. En otäck sanning om våld och övergrepp bakom stängda dörrar börjar visa sig, och snart är ingenting som de först trott.
   Kommer att tänka på mormor som brukade säga att "det är mycket fult under fagert sken". Det är precis vad det handlar om.

tisdag 24 oktober 2017

Omgiven av idioter?

Har du någon gång försökt resonera med din partner och ingenting gick som du tänkt dig? Eller i förvirring lämnat ett möte med känslan att du inte begrep dig på de övriga i rummet? Och värst av allt: vissa verkar aldrig förstå vad du säger – hur tydlig du än är.
   Thomas Erikson är beteendevetare, coach, föreläsare, ledarskapstränare och författare. Han driver en konsultverksamhet med fokus på att förändra beteenden inom olika typer av organisationer. Nu har han skrivit boken "Omgiven av idioter, hur man förstår dem som inte går att förstå".
    Boken ger en rad uppfriskande aha-upplevelser – möjligen även en eller annan åh nej-upplevelse - och med lite flyt är det inte du som är idioten. Efter att ha läst den här boken kommer du att bättre förstå vad din omgivning egentligen vill säga dig.
    Författaren beskriver konkret och underhållande en av världens mest spridda metoder för att sortera olikheterna inom mänsklig kommunikation. Via den vetenskapliga bakgrunden, genom vardagens möten, ger den ett konkret hjälpmedel att förstå de viktigaste skillnaderna mellan olika kommunikations­stilar. Den visar på en av de vanligaste orsakerna till konflikter i vardagen och den ger läsaren svaret på frågan: vad gör jag åt det?
    Efter att ha läst boken kommer ingenting att se ut som förr. En bok att rekommendera till debattörer som inte går att förstå - bland andra.

måndag 23 oktober 2017

En kofta till hösten

  Celia B Dackenberg är som en mal, hon dras till ylle i alla former. Nu har hennes fjärde bok om ylle och personer som älskar stickat kommit ut, en blandning av kulturhistoria fakta och stickbeskrivningar. "Kulturkoftor - Livet, konsten och saker att sticka heter den. Och i nytagna, magiska fotografier återskapar Stellan Herner stämningar och miljöer kring huvudpersonerna och deras kläder.
    Koftan är ett favoritplagg, inte bara för kulturkoftor! Och för den som inte vet är "kulturkofta" ett öknamn på mjukispersoner som gillar att vara kulturella. Kanske klädda i värmande koftor.
   I sin nya bok följer Celia B Dackenberg en rad kulturpersoner i jakt på dolda samband, stickspår och spännande historier. Genom att sticka deras plagg närmar hon sig livsöden och kulturgärningar. Koftorna får liv och berättar om personliga tragedier, kärlek och tröst.
  Här finns konstnären Ivar Arosenius tröja, en rustning av ylle i den hårda tillvaro han kallar »den förbannade verkligheten«. Mitt under brinnande krig ger sig Coco Chanel ut för att hitta ett tyg som liknar vanlig stickning till sina könsöverskridande skapelser. Och här får man beskrivning på den klassiska blåvitrandiga sjömanströjan som hon snodde ur matrosernas uniform. Här finns också ingenjör Andrées medfarna tröja som räddade hans dagböcker för eftervärlden.
   Kärleken till stickning löper som en röd tråd genom denna hyllning till livet och skaparkraften.En perfekt julklapp till kulturkoftor och stickare. Det är ju bara två månader till jul, ju!

lördag 21 oktober 2017

En åländsk historia

Kurt Skogberg från Geta på Åland är sjömannen som gick iland och började skriva. Ett antal artiklar i maritima ämnen har det blivit och tre böcker också. Den senaste är romanen "Hunden som inte ville drunkna".
   Den tar upp tråden från "Soluppgång i väster" som kom 2012 och berättade om hur färjeföraren Janne kapade vajern på sin färja och styrde mot öppet vatten. Med ombord fanns Jannes hund, Bonny, hans bil och i bilen fripassageraren Jacko, som somnat i bilen och ofrivilligt hamnat på färjan. Och det var i och för sig tur för Janne hade bestämt sig för att ta livet av sig, sänka färjan på djupt vatten.
   Men av det blir inget när han upptäcker Jacko i bilen. En gammal sjöman som hamnat lite snett men som inte är trött på livet. Så trion sätter kurs västerut, Jackp pratar så fint om Skottland och de bestämmer sig för att styra ditåt. Men det blir inte riktigt som de tänkt sig och hur det blev berättas i den nya boken.
  Summa summarum är att både Janne och Jacko tror att den andre drunknat men båda två, och hunden, hamnar på den skotska ostkusten. Här börjar nya äventyr men på slutet hittar de varandra och är glada över återförening och nya liv.
   På köpet får man många sjömanshistorier och glimtar ur de två karlarnas tidigare liv. Underhållande och bitvis riktigt spännande.

fredag 20 oktober 2017

I ett glädjehus ?

"Glädjehuset Sverige" av kulturarbetarna Aase Berg och Niklas Wahllöf är en attack på den svenska livsstilens grogrund för främlingsrädsla och populism. Det är en resa mellan villauppfarternas A
udibilar, svinkalla stenstränders surfingdrömmar och surdegsbagerierna på Södermalm, genom ett land fullpumpat av livslögner, konsumtionsknark och träningshysteri.
   De två desperata missanpasslingarna hänger på vägkrogar, smyger i häckar och potatisland, kikar in genom vardagsrumsfönster, passar de lyckade familjernas förtryckta husdjur, ägnar sig åt hopplösa raggningsförsök och tröstshoppar uppstoppade pirayor. De ser den svenska livsstilshetsens tillväxtkåta framfart och avslöjar de svenska värderingarnas underströmmar såväl hos ekologiska hipsters, bostadsrättsmedelklass och hälsofanatiker som hos bonnläppar, och aurakärringar.
   För den konformistiska normaliteten är starkare än någonsin – det finns hårda, outtalade regler för vilken livsföring som krävs om man inte vill avfärdas som avvikare. Glädjehuset Sverige avtäcker med självrannsakande ilska och orädd humor den påbjudna samhörigheten mellan skitnervösa medlöpare.
   Den här boken handlar inte om offren. Det handlar inte om flyktingströmmarna, om barnfattigdomen eller de brinnande förorterna. Den handlar inte om offren, utan om de blinda förövarna. Den handlar om landet ni byggde. Den handlar om er: Vad är det ni skyddar? Vad är ni rädda för?
   En bok att bli förbannad på eller en bok att roas av? Det beror på läsarens läggning.

torsdag 19 oktober 2017

Till Venedig igen

Det var ett tag sen, i fjol närmare bestämt, som det kom en ny Donna Leon-bok på svenska. Men "Dödlig bekantskap" finns i pocket och den har allt som en bra Brunetti-deckare ska ha.
    På en middagsbjudning hos sina adliga svärföräldrar träffar kommissarie Brunetti den eleganta Franca Marinello. Hon är gift med en framgångsrik affärsman i Venedig. Brunetti blir charmad av kvinnan som är kultiverad och citerar klassisk italiensk litteratur – men det är något mycket underligt med hennes ansikte.
    Några dagar senare får Brunetti besök av en kollega i ett närliggande distrikt. Han arbetar med en utredning om maffians verksamhet och vill ha information om en åkeriägare som har hittats mördad på sin arbetsplats. Kollegan tror att mannens död är kopplad till illegal transport av giftigt miljöfarligt avfall. Brunetti finner det hela överdrivet, men när ytterligare ett dödsfall sker tvingas han omvärdera sin uppfattning.
    Dessutom dyker den fascinerande Franca upp i sammanhang där hon inte borde befinna sig … Varför det -ch vad är det egentligen som har hänt med hennes ansikte?
   Upplösningen blir en helt annan än man väntat sig.

onsdag 18 oktober 2017

Mord, mat och kraftord

  Jag gillar nykomlingen Sally Andrew från Sydafrika som skriver om vardagsliv bland boerättlingar.
I första boken om Tannie Maria blev mrs van Harten, som hon egentligen heter, hjärtespaltsansvarig i Klein Karoos lokaltidning the Gazette. Det ledde henne in på spåret till ett mordfall och mordutredningen ledde henne i sin tur till Ladysmiths egen kriminalkommisarie Henk Kannemeyer.
  I bok nummer två som just kommit, "Tannie Mariasstora utmaning" har Henk och Tannie Maria blivit ett par men minnena från Marias o
lyckliga äktenskap gör sig påminda och Maria tvingas uppsöka en psykolog för att komma vidare. Spåren efter misshandeln hon då utsattes för har lämnat oläkta sår i själen och hon törs inte släppa Henk in på livet.
   Inte nog med det. Under Klein Karoos stora kulturevenemang i Oudtshoorn mördas bushmänfolkets talesperson Slimkat Kabbo. Sydafrikas ursprungsbefolkning har nyligen vunnit en domstolsseger över ett gruvbolag som ville prospektera för diamantbrytning på bushmännens mark och Slimkat var den som gick i bräschen för motståndet.Psykologen råder Tannie Maria att gå med i en samtalsgrupp för personer som lider av posttraumatiskt stressyndrom hos en högst originell terapeut och när en av gruppdeltagarna mördas tyder mycket på att det finns ett samband mellan de båda morden.
   Böckerna kretsar i hög grad kring mat ur det gamla boerköket och det låter "lekkert". Dessutom lär man sig en del nyttiga svordomar på originalspråk. Jinne står ungefär för tusan medan jislaik är ordet att ta till när man vill säga "vad fan". Fok och fokken är besläktade med engelskans fuck.

tisdag 17 oktober 2017

I Markus kök

Markus Aujulay hör till mina favoruiter bland mängden av kockar som ger ut böcker. Hans mat är enkel och god lagad med omsorg men inte tillkrånglad. Hans kokböcker går att använda i vardagliga sammanhang. I "Markus höst- och vintermat" är det förstås säsongerna hösten och vintern som är i centrum och de har många goda och intressanta råvaror att erbjuda. Och de traditionella mathelgerna lyser upp i vintermörkret.
     Här har Markus Aujalay samlat närmare 100 av sina årstidsfavoriter. Enkla, lättfattliga recept som förklaras steg för steg. Här finns den perfekta utflyktsmaten, den fiffigaste plommonsylten och den geniala sillinläggningen som imponerar på alla. Och här finns recepten på den riktigt goda maten till den roliga nyårs­festen.
    Markus höst- och vintermat kommer att följas upp av Markus vår- och sommarmat, där han bjuder på sina bästa recept och tips för den överdådiga varma delen av året. Den väntar jag på.

måndag 16 oktober 2017

Kulturkvinnan är här

  Vad är Kulturkvinnan? Kort svar: Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga.
   I Ebba Witt-Brattströms "Kulturkvinnan och andra texter" belyses denna kvinna ur alla upptänkliga perspektiv. Kulturkvinnor passerar revy, från Heliga Birgitta till Selma Lagerlöf, Edith Södergran och Sofi Oksanen. För att nu nämna någar. Här finns också en högaktuell text, Fru Förnuft versus Herr Raseri, en analys av Hillary Clinton och Donald Trump.
  Kulturkvinnan är en storhet i sin egen rätt, som med auktoritet gått lös på kulturpatriarkatet sedan den heliga Birgitta installerade Varannan Damernas i himlen 1372. Kulturkvinnan föredrar helbildning framför halvbildning, är en mästerlig skildrare av komplexa mänskliga relationer och ser dialogen mellan könen som kulturens poäng. Faktum är att historien vimlar av briljanta Kulturkvinnor som genom sin blotta närvaro, sin innovativa verksamhet samt inte minst, sin intellektuella laserblick ifrågasätter Kulturmannens anspråk på att män är intressantare än kvinnor. Orsaken till att hon är undervärderad eller bortglömd är att Kulturmannen inte tål kritik och konkurrens i strålkastarljuset.
   Texterna har oftast varit publicerade tidigare i tidningar och tidskrifter och man behöver inte hålla med om alla bokens åsikter. Men det är roligt att läsa någon som använder temperamentet på ett så listigt och övertygande sätt.
   "Förtvivla icke! I den här boken återupprättar jag könsdialogen och samlar texter som visar hur viktig Kulturkvinnans expertis, bildning och helhetssyn på mänskligheten har varit för kulturens utveckling. Have fun!" Så skriver författaren i förordet.

söndag 15 oktober 2017

På dödligt allvar

 En mot alla odds munter fabel om åldrandet, sjukdomar och döden är "Resten av livet" av Jean-Paul Didierlaurent, författare till Mannen som läste högt på 06.27-tåget, som får läsaren  att dra på smilbanden.
  Här har vi Manelle, som jobbar i hemtjänsten och tar sitt yrke och sina åldringar på största allvar. Hon älskar att gå och handla mat med Madeleine Collot och att spela Alfapet med den fuskande Ghislaine de Montfaucon. Men favoriten heter Samuel Dinsky, den gamle mannen som kan baka gudomligt goda Schwarzwaldtårtor.
    Ambroise å andra sidan lever ett väldigt annorlunda liv. Såsom kroppskonservator ser han till att göra döden mer presentabel för de närmast sörjande. Han älskar också sitt yrke även om det medför vissa problem i kontakterna med det motsatta könet. Dessutom har yrkesvalet gjort hans far, den kände professorn Henri Larnier mycket besviken. Något som lett till en brytning mellan far och son.
    Manelles och Ambroises vägar korsas när Samuel Dinsky beslutat sig för att begå ett assisterat självmord på en klinik i Schweiz och ber Ambroise köra honom till Genève. Vad ingen av dem vet är att Manelle förföljer dem, fast besluten att hindra Samuel från att begå ett helt fatalt misstag.