Njutbar nobelpristagare

  Nobelpristagaren Patrick Modiano är en njutbar författare och att Norstedts nu ger ut hans roman "Villa Triste" från 1975 är riktigt bra. Boken brukar räknas som en av hans viktigaste romaner, levandegör på ett förföriskt sätt frågor om förlorad ungdom, identitetssökande och tidens oberäknelighet. Romanen torde ha verklighetsbakgrund i fråga om miljön, Modiano och hans bror var under kriget skickade till lugnet vid den schweiziska gränsen.
  Det handlar om Victor Chmara som arton år gammal sin tillflykt till en liten bad- och kurort vid schweiziska gränsen för att undkomma militärtjänsten och Algerietkriget. Flera år senare återvänder han till platsen och börjar då minnas den lyckliga tid då han " gjorde sin debut i livet". Han minns sommarnätterna i Villa Triste, den nyckfulle René Meinthe, skådespelerskan Yvonne Jacquet och hennes Grand danois, de vådliga färderna i Meinthes sportbil och kvällarna på Casinot.
  Vad man fäster sig vid är de sparsmakade personteckningarna och omsorgen om detaljer som får en hel tid att leva upp så att det blir "något av det mest raffinerade som den nutida romankonsten har att uppvisa." som Horace Engdahl skriver i förordet.