Clare Mackintosh debutroman, "Jag lät dig gå", finns nu också som pocket på svenska. Hon arbetade i tolv år som polis innan hon lämnade yrket 2011
för att arbeta som frilansjournalist.
Idag skriver hon på heltid. Jag lät dig gå bygger på ett fall som hon tidigare arbetade med som polis. Den här boken är en mix av polisroman och feel good av det mollstämda slaget.
Allt börjar då femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt
novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt
släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer
en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren
smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig
hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet
hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men
är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt
för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders
värsta mardröm.
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i
hemstaden Bristol hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna
allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i
Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av minnena. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför
hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen
in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser blir förödande.
När brittiska författaren Jenny Diski (1947 - 2016) får diagnosen "lungcancer med två till tre år kvar att
leva" vet hon inte hur hon ska reagera. Som författare bestämmer hon sig
för att skriva om livet med sjukdomen. Och om sin femtio år långa
komplicerade vänskap med nobelpristagaren Doris Lessing.
Boken som just kommit på svenska heter "Den sista resan", men den engelska titeln är "In Gratitude" (Av tacksamhet) och den är intressantare.
Det blir en
sista resa från ett före till ett efter, den här gången enbart i det
inre, det som hon ändå helst alltid återvänt till och hemma i den
älskade soffan där hon alltid trivts bäst. På sitt vanliga klara, bitska vis börjar hon skriva om sitt liv med sjukdomen.Hon
levde under många år, fram till sin död, tillsammans med författaren
Ian Patterson, alltid kallad Poeten, så även i denna sista bok.
Berättelsen om de fyra stormiga åren då hon bodde hemma hos Doris Lessing och skildringen av deras långa vänskap därefter ger en bild av Doris Lessing som ingen annan hade kunnat ge och ett helt nytt läsesätt till Lessings böcker. De självbiografiska anteckningarna om Jennys egen uppväxt med en pappa som var solochvårare och en mamma med psykiska problem, om livet i Swinging London, om barn och barnbarn (kanske det enda som gör det riktigt svårt att tänka på döden, att inte få se dem växa upp) allt kastar också ett nytt ljus över Diskis eget författarskap.
Har man inte har läst Diski förut är det hög tid att göra det nu. För Diski är intellektuell utan att bli uteslutande, vass utan att bli elak, smart och rolig. Även när ämnet är allvarligt.
Berättelsen om de fyra stormiga åren då hon bodde hemma hos Doris Lessing och skildringen av deras långa vänskap därefter ger en bild av Doris Lessing som ingen annan hade kunnat ge och ett helt nytt läsesätt till Lessings böcker. De självbiografiska anteckningarna om Jennys egen uppväxt med en pappa som var solochvårare och en mamma med psykiska problem, om livet i Swinging London, om barn och barnbarn (kanske det enda som gör det riktigt svårt att tänka på döden, att inte få se dem växa upp) allt kastar också ett nytt ljus över Diskis eget författarskap.
Har man inte har läst Diski förut är det hög tid att göra det nu. För Diski är intellektuell utan att bli uteslutande, vass utan att bli elak, smart och rolig. Även när ämnet är allvarligt.